En massa svammel.

Den här bebisen vi har, han har hunnit bli 17 dagar gammal nu. Seriöst - 17 dagar? Tiden rusar iväg känns det som. Vilket är både bra och dåligt, förstås. Bra för att det innebär att flytten närmar sig, så pass att det är dags att hämta nycklarna på torsdag - dvs om tre dagar! Känns inte som om det är flytt på G, mest är det väl för att vi inte packat så mycket. Ehrm.. Fem packade lådor hittills, har idag inte riktigt haft möjlighet att packa mer än en låda. Mannen har jobbat och varit iväg på lite ärenden (inkl tagit hand om min häst) och bebis har varit mer eller mindre på mig hela dagen. En sådan dag helt enkelt. Natten ska vi inte ens tala om.. eller jo. Mellan midnatt och kvart över sju på morgonen spenderade jag fem minuter i sängen och det var inte tal om sömn då nej. Ingen superpowernap där inte. All övrig tid spenderades antingen i fåtöljen jag brukar amma i eller traskandes mellan rummen nynnandes på en och samma sång. I fåtöljen somnade både jag och sonen till och från, att lägga honom ifrån mig gick inte alls. Så kan det vara ibland, hoppas på bättre natt inatt förstås. Vi får väl se hur det blir. Just nu har han äntligen somnat en sväng i pappas famn, innan dess har han dels sovit på min mage ett par timmar och dels vrålat en kortare stund. Han ligger på minus på sömnkontot, precis som mamma sin (som ska lägga sig en stund snart).

 

Hur som helst, imorgon ska jag packa ett par kartonger till. På onsdag är det BVC som gäller för vägning och sådant där. På torsdag hämta nycklarna till lägenheten och åka dit för att spana in den, starta kyl-och frys och sådant där som är bra att göra innan inflytt. Stora flyttlasset går nog på söndag. Innan dess (på fredag och lördag) tar vi dit en del lådor och sådär så det inte blir så mycket på en gång. Lär ju ändå gå lite.. långsamt att packa upp allt när vi väl flyttat, så det är nog bra att sprida ut det litegrann så att säga. Flyttstäd av denna lägenhet blir det inte förrän de satt upp nya tapeter, vilket blir av inom ett par veckor (nästa vecka kanske?). Vi hinner åtminstone se de nya tapeterna på väggen innan vi lämnar den här lägenheten, nästa hyresgäst får njuta av dem å våra vägnar också helt enkelt... När vi beställde och betalade för att få det gjort så trodde vi liksom inte att vi skulle flytta redan i år. Nåja, nästa hyresgäst blir nog glad över att slippa de här sunkiga gula tapeterna med diverse borrhål och fettfläckar från tidigare hyresgäster.

Anyway...

 

Hur är livet som förälder?

Skumt, men rätt nice. Skumt eftersom det känns lite mysko att den där bebisen är här för att stanna. Ingen kommer att hämta honom eller så efter ett tag, utan han hör hemma här med oss. Det är vi som är mamma och pappa till honom. Galet, men nice som sagt. Sömnbrist,ömma bröstvårtor och skavsår i öronen pga skrik till trots. ;)

Nu tänker jag dricka lite vatten (för femtiotolfte gången idag) och lägga mig på sängen en stund.

 

I övrigt svettas jag som en tok, det är knappast varmt här men svettas ändå. Puh

Inatt var den bästa natten hittills sen bebisleveransen för nio dagar sedan.Det sovs i intervaller om 2,5h och amning blev det vid tresnåret och sen efter blöjbyte och sådant så sov vi igen (han i sin egen säng, som varje natt) så nästa amning var någongång efter klockan sex. Därefter sov vi igen ett tag och sparkade igång dagen på allvar vid halv tio eller så. Heeelt okej natt som sagt, natten innan var vi vakna mellan tre och halv sex - lite skillnad dårå. ;)

Idag har vi varit till stallet och han sov sig igenom resan dit, vistelsen där och resan hem. Ska man vara petnoga så sover han fortfarande, han drar ju sin långsovning på dagen/eftermiddagen (fyra timmar eller sådär). Nu har han sovit 3,5h. Trodde han var på G att vakna en stund sedan, men det var falskt alarm. En viss liten herre lär vara bra hungrig när han vaknar. Jag å min sida har fått mjölka ur brösten lite för att de inte ska spänna och göra ont. Det är förövrigt trevligt att de slutat vara sådär stenhårda och svullna som i början av veckan då mjölken rann till, nu är de nästan som de "ska", förutom ömma bröstvårtor. Igår var första gången tårarna började rinna på mig när han sög tag i ena bröstet, fy helvete vad det gjorde ONT! Det gick över relativt snart efter, men den där första minuten.. då rann tårarna och jag andades i stil med andningen jag fick hålla mig till under förlossningen.. Blä. Det är som det är, skönt att bröstvårtorna fått vila lite nu iallafall. Han suger inte fel, tar han fel tag där i början så gör det förstås ännu ondare men då får vi börja om bara - sen går det bra!

Nu har vi påbörjat vår tvätteftermiddag. Vi brukar tvätta varannan söndag (oftast söndagar iallafall). Nu får jag dock säga "brukade", för efter idag funkar inte tvåveckorsintervaller, inte med ett spädbarn i hushållet. Mängden tvätt har förstås ökat markant senast veckan. Ska bli skönt att flytta snart, hoppas på bättre tillgång till tvättstugorna där. Här är det i stort sett så att det alltid är uppbokat åtminstone 1,5v framåt i tiden. Så när vi ska boka idag efter att ha tvättat klart så ska det MYCKET tur till för att det ska finnas en tid kanske redan nästa vecka.. Här är det en (ev finns en till dock, det vet jag inget om - men hur som helst max två totalt) tvättstuga som 3-5 sjuvåningshus (med två portar/trappuppgångar i varje, 35 lägenheter i varje hus - många barnfamiljer..) delar på. Det finns två rum i tvättstugan, tre tvättmaskiner i varje. Tre tvättpass totalt per dag. Det.. räcker inte riktigt till nej. På det nya stället finns fler tvättstugor, dessutom tror och hoppas jag att det kommer att gå att installera en toppmatad tvättmaskin i badrummet där. Håller tummarna för att det får plats! Då är det definitivt något vi ska skaffa. Vissa saker vill man inte vänta för länge på att få tvätta så att säga...

 

Nä om man skulle ta och kolla om den dära bebisen tänkt vakna. Låter lite som att det är på G.

Nu har det gått åtta (!) dagar sedan sonen föddes. Tiden bara rinner iväg känns det som, igår gick dagen extremt fort av någon anledning. Troligtvis för att jag igår inte var uppe från "snortidigt" utan lämnade sängen för dagen efter tio. Visserligen sov jag inte fram till den tiden, men hur som helst - lämnade inte sängen förrän då.

Sonen sover och har snart sovit i fyra timmar, dagens långa sovstund pågår. Jag ska dock (om han inte vaknar själv) vara en taskig mamma och väcka honom lite smått snart för att han ska äta, han lär vara smått vrålhungrig nämligen men sover igenom det. Bra att han sover, men snubben behöver äta också. Sova kan han fortsätta med efteråt. Om han hinner mellan bajsblöjleveranserna alltså.. ;)

Igår var det tänkt att vi skulle bada honom för första gången. Det blev inte av, mest för att hela eftermiddagen gick åt till att amma och byta blöjor (x jättemånga..). Kvällen sov han och åt han. Blev aldrig läge för något bad. Idag ska han bada vare sig det blir läge eller ej, får bara se till att han är relativt nybajsad innan. ;)

Annars då? Det flyter på. Jag ställde mig på vågen idag. Senaste gången jag vägde mig var 11 dagar före förlossningen, då vägde jag 76,1 kg. Idag vägde jag 68,5 kg. Få se vad vikten landar på när kroppen tycker att den gått ner "färdigt" efter graviditeten och hela det där köret. Kroppen ser bra ut som den är, lite småkul med såhär lite mjukare mage som man av naturliga skäl har efter att gått i nio månader och töjt ut nämnda mage åt alla möjliga håll! Speciellt navelområdet är lustigt, hade ju en grop förut och så blir det som det blir när man är gravid (utputande navel) och nu är det en stor krater där. Få se hur den kommer se ut sen också när magen hittat den form den tänkt stanna i. :D

 

Nämen alltså.. väcka sonen nu, det här går inte. Har redan varit och tömt ut lite mjölk ur brösten för att de inte ska göra ont och för att han inte ska suga i sig en fors av mjölk det första han gör.

Förövrigt, såhär söt är sonen när han blir "blixtrad på" när han sover:

:

De här spända gigantiska basketbollsbrösten gör ont, dock ska jag ändå vara glad över att mjölken runnit till ordentligt och bebis är mer än nöjd över det hela. Mätt i magen däckar han för det mesta någon timme efter varje amning. Tidigare på kvällen idag däckade han dock inte efter amningen och satt vaken och plirade i pappas knä. Slapparbebis helt enkelt, passade på att leverera en bajsblöja som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Fast vänta lite nu.. det är ju typ så det är. Hittills i sitt liv har han mest ätit, sovit, gråtit, kissat, bajsat och kräkts några gånger. Det är fascinerande hur många blöjor som behöver bytas vissa dagar för att lilla herrn är så duktig på att leverera så att säga. Hellre det än magknip! :)

Men brösten alltså.. aj. Emellanåt känns det lite bättre, sen plötsligt blir det värre igen. Jag handmjölkar och har idag även pumpat ut lite mjölk ur ena bröstet för att prova pumpen. Skulle inte tömma helt men lite åtminstone, slutade efter 30 ml då jag ändå skulle amma relativt kort tid efteråt. Det går inte så bra att amma med stenhårda bröst, stackaren får inget bra grepp så det är bara att gilla läget och göra det som krävs för att brösten ska bli amningsvänliga. Massage, värme och ammande/handmjölkande = the shit typ.

 

Vi var på återbesök på sjukhuset idag och fick OK i rumpan på bebis. Bland annat gjordes ett hörseltest och det gick bra på ena örat, men det andra ville inte vara med och bli testat. De sa att det troligtvis är fosterfett kvar inne i örat, det krävs så lite för att det inte ska ge resultat på utrustningen. De skulle skicka remiss till audiologen, ska väl dit om ett par veckor eller sådår. I övrigt så har han sedan i fredags gått upp 50g i vikt. Barnläkaren och barnmorskan där var mycket nöjda över det, barnläkaren sa att man får vara glad om de ens kommer upp till sin födelsevikt såhär 4-5 dagar efteråt då vikten oftast dalar dagarna efter förlossningen. Bra bra bebis, fetta på sig är en bra grej när man är en bebis! ;) 

Igår var vi i stallet hela familjen, det gick bra. Var där i nästan två timmar, han var inte missnöjd och sov i min famn över en timme dessutom. Helt okej med hästar och stall tydligen. Bra det, med tanke på att jag har häst och knappast tänker sluta vara hästtjej!

 

Har precis kvällsfikat, så jag ska borsta tänderna och slänga mig i sängen och vila lite. Lär inte hinna somna innan han vaknar och vill äta, men liggläge kan jag inta ändå. Det behövs. Ligger fortfarande rejält på minus på sömnkontot men känner mig fortfarande inte så värst trött trots det. Tröttman attackerar efter elva på kvällen ungefär och mitt i natten när jag är uppe och ammar, men under dagen känner jag mig inte trött. Borde väl ändå försöka vila mer under dagarna för att täcka upp för nattens minustimmar så att säga.. Jaja, det reder sig det där!

 

Off I go.

 

Bebis har levererats och det med ilfart. Filip föddes i fredags, bra datum det där: 12-10-12. ;)

Någon form av sammanfattning av förlossningen:

 

I fredags (12/10) vaknade jag som vanligt runt halv sju (en av flera uppvak as usual). Klev upp en sväng för att kissa, mata katterna och äta en näve vindruvor. Hade inga som helst känningar av något slag, gick och lade mig igen för att hoppas på lite mer sömn när maken åkte till jobbet. Han klev upp strax före sju och då var jag vaken än, somnade väl om runt halv åtta.

Vaknade av att jag hade ont 10.15. Som kraftigare mensvärk, förvärk tänkte jag och klev upp för att gå på toaletten eftersom jag även kände att jag nog precis fick nöjet att uppleva en riklig flytning. Vilket inte varit helt ovanligt om mornarna senaste månaderna, märkts mest då när man ställt sig upp efter en natts liggläge..

Gick till toaletten, satte mig och se där - där kom slemproppen ja. Sen började jag sippra fostervatten också. Jag ringde min make för att upplysa honom om det hela och han var på G hem då han bara jobbar 3h på fredagar. Jag sa att det var lugnt, hade inte så värst ont alls (knappt förvärksont..) .. Då. Jag blev sittande på toaletten då toapappret tog slut och mer fanns i hallen och jag kände att jag lika gärna kan sitta där och läcka tills maken kom hem. Jag ringde FL strax efter 11.00 och pratade med dem och berättade om läget. Jag hade börjat få liiite förvärksliknande smärtor, men inget som jag ens behövde andas igenom eller så. Satt där och roade mig med mobilen (himla bra med moderna telefoner.. ) så länge. På FL sa de att jag kunde ta en varm dusch och höra av mig när jag kände att det inte gick att vara hemma längre. För förstföderskor kan det ändå ta rätt lång tid från vattenavgång till födsel så att säga och där och då var det ju lugnt.

När maken kom hem några minuter senare så hade värkarna ökat lite i smärta, men ändå inte "jobbiga" på något sätt. Fortfarande inget jag behövde kämpa med så att säga, jag sa att jag tar en dusch och han skulle fixa kattlådorna och även lite sen frulle till sig själv i väntan på att "något mer skulle hända". Jag hade innan han kom hem passat på att .. bajsa också. Då jag kände att behovet fanns. MYCKET glad över att jag gjorde det kan jag säga..

Jag klev in i duschen och maken började med sina sysslor.

Och nog hände det grejer!

Hann knappt in i duschen innan värkarna kom och det med besked!
Fy helvete vad det gjorde ont! Det var sådant kraftigt tryck neråt bakåt att jag inte ens kunde "hålla emot". Alltså reflexen att jag måste krysta (som om jag skulle ha förstoppning och behöver gå på toa men inte får ut något...) gick inte att hålla emot. Och när underlivet spände ut sig sådär så sved det utav helvete vid öppningen och trycket i bak var värre. Stod ut med några sådana värkar med het duschstråle mot ryggen men sen blev jag tvungen att kliva ur, be maken rappa på med sina grejer och så ringde jag FL och sa att nu går det inte längre. Hon hörde på mig att det var dags att åka in.. Då var klockan 11.40 ungefär.

Kunde knappt ta mig till bilen trots att han körde fram den till porten. Klockan var vid det här laget tjugo i tolv (skickade nämligen sms till en vän om att vi var på väg in) och det var INTE en nice bilresa. Ajaj. Minsta lilla grop i vägen kändes hemsk.

När jag på något magiskt sätt lyckades ta mig in på själva förlossningsavdelningen så skippades intagsrum och vi fick direkt ett rum av modellen "här ska du föda barn". Tur det, jag blev undersökt direkt och det visade sig att jag var HELT ÖPPEN!

Alltså.. Va? Chocken i det. Kort därefter satte de en kateter i armen på mig och så var det liksom dags att börja krysta. Någon smärtlindring var det inte tal om, såklart. Det var försent för allt..

Så, där låg jag helt vidöppen och fick veta att bebisen tycktes ha mycket mörkt hår på huvudet och så var det bara att lyssna på vad de sa åt mig att göra och göra som de sa. Krysta, vila, krysta, vila och vid något skede hålla igen lite för att det inte skulle gå FÖR fort (det var det här med bristningar och sådär..).

För fort?

Joråsåatteh.. 12.56 var vår lilla kille ute. 2h 40 min efter att jag vaknat upp med "mensvärk" och slemproppslossning och vattenavgång.

Hur mycket jag brast och behövde sys?
Ingenting alls.
(WOHOO!)

Omtumlande minst sagt. Ont gjorde det, förstås. Som jag vet inte vad, men med stöd från BM, undersköterskan och min lugna stöttande man så gick det ju uppenbarligen ändå trots att det gick undan och jag inte kunde få smärtlindrande. Hjälper ändå inte helt effektivt mot krystvärkarna har jag hört.

Svettigt värre men både då och i efterhand inser jag vilken drömförlossning det trots allt var. För mig iallafall. Att "bara" ha ont i knappt tre timmar och så kom bebisen, istället för att gå och ha onda onda värkar under en lååång öppningsfas eller så. Lyx helt enkelt.

Moderkakan var verkligen inga problem att krysta ut, jämfört med det som man gjort innan så var det som en fis i rymden. Hade dock klarat mig utan att se den efteråt, men de visade så snällt upp "livets träd" för oss. ;)

Filip vägde 3160g och var 50 cm lång. Huvudomfånget 35 cm.

Jag fick veta att vi pga att jag äter sertralin (om än låg dos) skulle stanna på BB till dagen efter. Vi fick åka hem lördag eftermiddag efter klockan tre när en barnläkare satt en OK-stämpel i rumpan på Filip.

Så.. coolt det här med att föda barn. Jag trodde jag skulle "plågas" mer än vad jag gjorde, men tack vare den snabba förlossningen så känns det i slutändan som en positiv upplevelse och det är ju något man måste igenom för att få ut sitt hjärtegryn. Känner inte något behov av att göra om det väldigt snart, men en gång till ska jag väl klara av det hela tror jag väl. När tiden är mogen för att öppna upp syskonfabriken, om något år eller så.

 

Just nu är status ungefär såhär:

Amma.

Byta blöjor (mest bajsblöjor, han är duktig på att leverera sådana - speciellt sen jag började producera skitmycket mjölk häromdagen).
Vila.
Äta och dricka så man orkar med dagarna (och nätterna).
Nämnde jag amma och byta blöjor förresten? ;)

Imorgon är det dags att skriva på kontraktet för lägenheten (jo - vi fick den!). Hejdå 36,5 kvm - hej 67kvm! Flytten blir av i november någongång, lite sådär varteftersom och så flytt av allt stort en dag. Då finns det gott om tid för flyttstädning av denna lägenhet, det ser jag framemot minst av allt. ;)

Min kära make fick lite lätt panik nyss, men det lade sig rätt snabbt. Vad som fick honom att panika ett snäpp? Jag frågade om inte han håller med om att magen sjunkit lite jämfört med hur den varit tidigare dagar. Det höll han med om och frågade om det betyder att det är dags snart. Jag sa att SÅ snart är det nog inte nej, men att nersjunken mage förstås är ett steg åt rätt håll. ;)

Bebis får inte komma förrän jag skrivit på det där kontraktet imorgon. Sen är det fritt fram när som helst! Vi är redo. Nåja, så redo man kan bli när man blir föräldrar för första gången. Vilket är redo nog. ;)

Den gångna veckan har jag minsann haft finbesök av en nära vän hela två (!) gånger. Känner mig nästan överdrivet social, hör inte till vanligheterna att det kläms in två besök ens under en månad. I torsdags dök hon upp med varma nybakade bullar och ett paket mjölk. Är inte det riktig vänskap så vet jag inte vad som är det! :)

 

Blir troligtvis tidig sänggång idag, min kropp är inte i form idag. Haft huvudvärk sen jag vaknade och den har kommit och gått under dagen, alvedon rår sig inte på den. Misstänker att sömnrubbningarna från den gångna natten inte direkt är oskyldiga gällande detta. Magen har också varit lite i olag, då menar jag inte bebismagen utan.. vanliga magen. Lite bråkig sådär liksom. Nåja, det är en ny dag imorgon. Bättre form då kanske.

Igår bakade jag bullar och en äpplekaka. Packade även två flyttkartonger med grejer i sakta mak. I lördags packade jag också en, tre kartonger packade alltså och står i förrådet redo för flytt. Grejer vi ändå inte använder och som vi inte kommer behöva framöver. Böcker, spel, filmer och lite grejer från köket (saker som redan var packade i diverse kartonger) och så ett par mattor som är nytvättade men som vi inte använder just nu och gardiner som låg och skräpade i garderoben. Sådant helt enkelt. Tänkte att det är lika bra att påbörja packandet lite smått redan nu och ställa ner i förrådet, det är nog med flytten OCH liten nyfödd bebis sen så det räcker och blir över. En sak i taget.. :)

Nu - vila. Eller varför inte gå på toa igen, för det har jag ju inte sysselsatt mig med nog för idag...

Sådärja - vecka 39 (38+0) är här. Bebis på G? Not so much. Men så har jag ju också pratat med (nåja, till - inte fått svar..) bebisen om att det inte är okej att komma före fredag denna vecka i och med den medicinska behandlingen av min häst. Bebis har hittills lyssnat på det och stannat därinne. Duktig bebis! ;)

 

Imorgon är det kanelbullens dag. Tidigare har jag sagt att det är en bra dag att få en bebis på, men det ändrades som sagt en aning när min häst skulle behandlas med medicin i tre veckor med sista puffomgången imorgon. Imorgon är det annars en mycket viktig dag - det är en dag för en mycket speciell vigsel! Jag och min bullvän ska  gifta oss, på distans eftersom vi inte kommer att träffas men ändå - vi ska bli varandras bullfruar minsann. Det har varit planerat läääänge nu (missade kanelbullens dag förra året!). Planeringen av dagen har hamnat i skymundan i och med bebis och lite annat, men nåja - ska äta en kanelbulle dagen och äktenskapet till ära. Okej, officiellt är det ett fullständigt ogiltigt äktenskap men inofficiellt är det allvar. Vi har båda fått ok från våra makar att genomföra detta bulläktenskap. Can't wait. ;)

 

Känner mig som en mycket mogen 28-åring. Joråsåatteh....

 

Idag har jag varit ner på stan en sväng, ärendet där tog mindre än 10 minuter att genomföra. Skulle lämna in arbetsintyg (?) till en hyresvärd som eventuellt blir vår nya hyresvärd from 1:a november. De behöver "bara" se att vi har nog med inkomster och i övrigt bör det väl inte finnas några hinder tycker jag. Jag har inga betalningsanmärkningar, inga klagomål hos nuvarande hyresvärd, nog med inkomster tycker jag allt att vi har och så vidare. Hoppas med andra ord att kvinnan jag pratade med igår ringer upp imorgon och säger "kom och skriv kontrakt!". Om det blir så, så kommer dessa 36,5kvm (etta) bytas ut mot 60+ kvm (tvåa). Mer plats för den växande familjen helt enkelt. Vore inte helt galet fel det inte, även om det här går alldeles utmärkt också. Två vuxna och två katter har kommit överens mycket väl här i flera år nu. Lyx med mer än ett rum, har inte bott i en flerrumslägenhet sen juni 2005 då jag flyttade ifrån min dåvarande sambo/pojkvän. Det har varit 19kvm studentlägenhet med pentry 2005-2006, 2006-2008 bodde jag i ett 19kvm litet stort studentrum i korridor där jag delade kök med 11 andra och sedan sommaren 2008 har jag bott i denna etta. Dags att byta upp sig igen.. :)

Efter duschen idag fick jag för mig att klippa tånaglarna. Det är lite av en utmaning med den här badbollsmagen framtill som är lite ivägen så att säga. Dock lyckades jag mer än väl tycker jag, alla tio naglar blev klippta! Passade på att ta mig en titt på hur nagellacket som jag smetade på ett par veckor sedan såg ut och det var inte så illa som jag trodde det skulle vara. Om jag känner för att utmana mig själv imorgon igen så kanske jag byter färg på dem. Det innebär iofs att jag dels måste tvätta bort det gamla först (suckpuststön) och sedan dessutom smeta på ny omgång nagellack. Hm. Kanske sparar det sistnämnda till fredag. En utmaning per dag! Hehe..

 

Nu får det allt bli sängläge. Sovmorgon imorgon! Om de inte ringer tidigt och ger slutgiltigt besked om lägenheten  dvs, men det tror jag inte. De öppnar nio så innan dess är det ingen som ringer därifrån så det är lugnt. Hinner sova tillräckligt innan om det inte blir som idag att jag ligger vaken 06.38-08.00 och sen sover upphackad ett par timmar till efter det... Plus vakentid på natten då jag vaknar sådär lite random för skojs (?!) skull.

Dagens fis: Den där lilla jäveln som smet ut på Willys, mycket kort och knappt hörbar men ändå! Min man hörde den och jag var sjukt glad över att ingen annan var i närheten.

 

Dagens konstaterande: Jag kan inte kontrollera varenda litet gasutsläpp ur denna kropp länge. Känns lite mycket jobbigt om jag ska vara ärlig, att aldrig veta om det tänker komma en attackfis vid smått olämpliga tillfällen..

 

Dagens bästa: Min man som avlastar mig så pass mycket som han gör i stallet, utan att klaga över hur drygt eller jobbigt det är att mocka, tömma skottkärra, kånka vattenhinkar och ta in hästar istället för mig som är allmänt seg och begränsad av smärtande kropp.

 

Dagens busar: Mina katter som kört rejäla lekrace i lägenheten idag. Bra att de rör på sig och lever om, speciellt den tjockaste av dem som behöver gå ner i vikt.

 

Dagens craving: Russian Earl Grey-te. Så jag tog mig en kopp nu på kvällen, med honung förstås.

 

Dagens korvar: Dels de finska grillkorvarna med hööög kötthalt (yummy!) som vi åt till middag och så mina korvfingrar som är vätskesvullna.

 

Dagens sköna: Den där middagsvilan (på två timmar) som jag och mannen tog på eftermiddagen. Han sov sig genom hela, jag kunde slumra/sova en timme åtminstone. Skönt!

 

Dagens diss: Mamma ringde för att höra hur dagens BM-besök gått. Efter några minuter när jag dessutom var mitt i en mening så dissade hon mig för att min moster ringde henne på Skype så hon fick bråttom att lägga på. Tack och hej typ. Puss på dig också mamsen. ;)

Har suttit och klickat runt på internet och inte skrivit så mycket på ett tag och nu när jag tänkte att jag skulle få ur mig ett blogginlägg så känner jag exakt hur svullna mina fingrar är. De gör ONT! Ska inte klaga, det är inte långt kvar till bebisleverans och jag har inte svullna fingrar dygnet runt. Det är värst på morgonen och på kvällen, en släng av svullna korvfingrar på eftermiddagen har jag också dock men ändå - ej konstant. Skönt det iallafall.

 

Imorse var det dags för BM-besök. Började med att lämna lite blod på labbet och därefter vidare till BM. Idag var det första dagen på plats för en BM-student som ska haka på min BM ett tag dessutom - inte mig emot. Hur ska de annars lära sig saker liksom? :)

 

Började med blodtryckskoll och det såg som vanligt fint ut (110/70). Sf-måttet låg den här gången på 34 (33 förra gången) och så hjärtljuden runt 135. Efter alla undersökningar så pratade vi om det som komma skall - dvs förlossningen. Någon form av förlossningsplan som hon skrev ut och som jag ska ta med till förlossningen och visa då vi kommer in. Känns bra det där. Jag ska bara skicka ett meddelande på FB till en bekant från min hemort som jobbar som undersköterska på BB.. Det ville jag inte skriva med i förlossningsplanen utan jag tar det "själv" via FB. Jag vill nämligen inte att hon ska vara "min" undersköterska om det skulle vara så att hon är i tjänst (jobbar natt) när jag kommer in. Det är inte illa menat eller personligt, det handlar till 100% om att jag inte vill känna någon av dem som ska hjälpa mig genom förlossningens gång. Sa till BM att jag inte ens skulle vilja ha henne på plats och då har hon trots allt varit med mig hela graviditeten (hon förstår min tankegång som tur är så hon tar det inte personligt så att säga att jag tycker så). Kontroller hos BM är en sak - förlossningen en annan. Jag känner mig INTE mer avslappnad i sådana utsatta situationer bara för att jag känner någon på plats. Jag funkar inte på det viset, min man är den enda jag vill ha på plats av "folk" jag känner. Så, det känns hur som helst bra inför förlossningen även om jag är .. ehrm.. tja, inte så värst avslappnad inför det hela inombords. Det är ju något helt nytt, men som jag skrev häromdagen eller när det nu var - jag kommer att klara det utmärkt utifrån mina förutsättningar och med bra stöd. Det är det ingen tvekan om iallafall! :)

Imorgon får jag finbesök av älskade vännen Andrea. Det jag hoppas kunna bjuda på är bebissparkar (nåja, dem står bebis för - lär inte vara några problem att få bebis att bjuda på sådana inte) och gott sällskap. Kanske lyckas skrapa ihop någon form av fika, vi får väl se. ;)

 

Hm. Jag når att klia mig på ryggen överallt fortfarande, inga problem att komma åt där jag vill och sådär. MEN jag har så fruktansvärt ont i musklerna (som jag tydligen har även om det är svårt att tro.. hehe) i högra överarmen så det tar stopp av den anledningen istället. Som tur är så kommer vänsterarmen åt överallt, i den har jag inte ont som tur är! Lite frustrerande dock då jag av ren reflex alltid provar med högerarmen först om det nu inte är så att det kliar precis på höger sida av ryggen eller så.. Å andra sidan brukar jag vrida bak armen och klia med den där också. Eh... alla har vi våra problem... ;)

 

Men herregud vad folk är aktiva på Twitter nu då, var inte länge sedan jag kollade den fliken och nu är det 35 nya inlägg redan. Mycket sådant jag bara scrollar förbi men en del guldkorn. Flera saker har fått mig att fnissa för mig själv idag. Bland annat denna tweet: "Berättar du för en utländsk vän att du & Eva väntar på att köket ska bli klart använd gärna inte frasen: -The Estonian handjobbers are great". Ja jag är lättroad. Haha

 

Nä nu spårar jag ur. Nu får det vara nog med svammel här för idag.