En massa svammel.

Kan inte gärna påstå att jag är en käck pigg alert människa idag inte. Det är jag å andra sidan sällan andra dagar heller, men verkligen inte idag. För lite sömn och den sömn jag fick var upphackad. Rejält upphackad. Nåja, jag kan slänga mig på sängen och vila i eftermiddag som tur är. Alla andra här i hushållet vilar för fullt just nu. En katt i fåtöljen, maken i sängen och den andra katten ligger på en hög kläder i hallen. Kläderna ska slängas i soporna - därav att de ligger i hallen vid ytterdörren. Maken ligger och kramar en stor åsna medan han slumrar. Brukar annars ha en kudde att lägga armen om när jag inte ligger i sängen, men nu fick det visst bli den stora åsnan Murphy (mest kallad "Donkey" dock) som fick hoppa in som substitut. Gulligt värre. ;)

Vecka 37+4 är det idag förresten. Bebis har fått mig att plötsligt utbrista "MEN BEBIS!" och "UNGE!" flera gånger under morgonen pga bök och stök som helt enkelt gjort lite väl ont. Förstår dock bökandet och stökandet, trångt därinne och det vet man ju själv hur det är när man sitter/ligger still för länge att man blir stel och vill sträcka ut sig och sådär. Skillnaden är väl dock att för bebis del finns det begränsat med utrymme att göra det på så det.. ehrm... känns lite mer på den arma mamman som bär runt på barnet. ;)

 

I onsdag var jag till BM lite hastigt och lustigt. Dock inte till min vanliga utan till en annan. Har ont upptill på magen och även om jag inte varit orolig över smärtan så har det ju gjort så ONT att det varit störande. Därför ringde jag till MVC och hörde mig för lite om det där och fick en tid några timmar efter samtalet. Fick lämna urinprov och ta blodtryck. Bebisens hjärtljud lyssnades det på och det klämdes lite på det onda området. Fruktansvärt ömt och ont helt enkelt och BM hade inga svar att ge. Alla prover såg bra ut. Hon ringde till bland annat förlossningen och hörde sig för och de sa att jag skulle tillbaka till BM efter två dagar (dvs i fredags) så dit pallrade jag mig i fredags med morgonurin i ett provrör i högsta hugg (i fickan..). Urinprovet visade inget, blodtrycket var perfekt, hjärtljuden var också fina och det enda som inte var fint var att smärtan var kvar och gjorde ooont. Jag fick då en tid på bedömningsmottagningen 14.30 och drog med mig maken dit. Fortfarande rätt säker på att det inte skulle vara något farligt, men BM ville att det skulle kollas upp för att reda ut vad det var.

 

CTG i 35 minuter, lite väntetid i väntrum och så bli klämd på rejält av en läkare, snabbt UL (som jag inte såg något av) och blod som togs från min arm - det sammanfattar besöket. Läkaren sa att det är i musklerna smärtan främst sitter, de muskler som fäster i revbenen framförallt. Sträcks ut och töjs och så bebis rumpa i närheten som bonus ger smärtan. En smärta jag troligtvis får dras med fram till förlossningen. "Känns värst i början, sen brukar det göra lite mindre ont för det mesta" peppade hon med. Åh.. så bra. Blodprovet som togs var för att kolla levervärden och gallan (?). De skulle ringa om det var något, annars inte. Tre timmar efter besöket ringde de från sjukhuset och sekunderna innan han i luren klämde ur sig "tänkte bara meddela att proverna såg bra ut, bra levervärden och sådär!" hann jag inombords tänka "men vad fan nu då?". Jag var liksom rätt säker på att proverna skulle se bra ut och så ringer de... iofs för att säga att de såg bra ut men då de sagt att de bara skulle ringa om det var något avvikande eller sådär så.. Tja. Vad fan helt enkelt.

 

Nåja, skönt att få det bekräftat att det inte är något att oroa sig över. Även om jag inte oroade mig över varken mig själv eller bebis, kändes inte som en sådan smärta som skulle vara.. farlig på något sätt men då jag aldrig känt sådan smärta förut så ville jag ändå höra mig för om den och det gjorde jag rätt i. Dumt att chansa helt enkelt. Inte långt kvar nu!

 

Apropå det så är det flera i föräldragruppen som fått bebisar. Iallafall tre har meddelat via mail att de fått sina guldklimpar. Hittills två pojkar och en flicka. En kom dagen efter att hon gick in i vecka 40 (24 aug), en fick bebis 23/9 (BF 2/10) och så en tredje fick bebis 16/9 (BF 25/9). Vet inte om fler fått, men det är åtminstone tre som hört av sig till oss andra i gruppen. Det händer grejer helt enkelt. :)

 

Imorgon ska jag på ett rutinbesök hos BM. Ett lite längre besök, ska lämna prover på labbet innan också. Näst sista besöket hos BM, om det nu inte är så att bebis kommer innan det sista inplanerade besöket. Vi planerade in ett 15/10 (två dagar före BF) utifall att - bebis kan ju lika gärna ligga kvar därinne längre eller för all del komma tidigare men vi kände att det ändå var bra att boka in en tid då. Går ju alltid att avboka om "leveransen" blir av tidigare så att säga. ;)

 

Vissa sammandragningar känns lite mer än andra. Förvärkar helt enkelt. Lite molande värk som de där första veckorna av graviditeten när livmodern började växa och ha sig. Vissa dagar rycker jag mest på axlarna inför det faktum att förlossningen närmar sig och tänker "vi tar det som det kommer" (eh, som om man har något val..) och vissa dagar känner jag mig lite rädd och orolig inför vad som komma skall. Jag vill hemskt gärna slippa kejsarsnitt så jag hoppas inget "händer" så att jag måste snittas. Tänk om tonåriga jag hade läst det här nu.. Som yngre var kejsarsnitt det enda tänkbara alternativet om jag någonsin skulle bli gravid och föda barn. Man kan säga att jag ändrat mig på den punkten. Självklart toppen att kejsarsnitt finns att ta till när det behövs, men det är inte mitt förstahandsval längre. Som tur är. Må så vara att jag är rädd inför förlossningen, men jag är säker på att jag kommer att klara av det alldeles utmärkt utifrån mitt perspektiv och med toppenstöd i form av min älskade man och det team som hjälper en vid förlossningen. Det blir som det blir helt enkelt! Jag har åtminstone slutat låtsas som att det INTE alls behövs en förlossning i slutet för att få ut bebis. Några månader sedan ville jag helst inte tänka på att bebis ska ut också.. genom ett hål som känns som för litet för en bebis att komma ut från. Hehe

 

(Okej, jag vill helst inte tänka på just den detaljen nu heller - men du fattar kanske hur jag menar..)

 

Nu måste jag lägga mig. Med varm vetekudde i ryggslutet.

 

Kort taget i v36+5, fint fotat i en provhytt på KappAhl under amningsbehåprovning: 

 

 

Så fint att larmet på telefonen precis tjöt, dags att gå ner till tvättstugan alltså. Precis när jag tänkt skriva ett inlägg, får helt enkelt hasa mig ner med maken och skriva vidare efteråt. Sjukt onödigt att ens skriva det jag skriver just nu, hade lika gärna kunnat vänta med allt istället. Men äsch, varsågod för info liksom. ;)

 

Sådär. Det tog längre tid än vad jag trodde, en full maskin med bebiskläder skulle hängas på tork i lägenheten också. Det tar av någon anledning längre tid att hänga femtiotretton bebisplagg på tvättställningen än vad det tar att hänga upp vuxenkläder. ;)

 

Skönt att ha det gjort, tvättandet av alla bebisplagg är nu klart! Två veckor sedan tog vi en del av kläderna plus filtar och sängkläder. Idag resten av kläderna. Såg nu när jag hängde upp dem att några större plagg följde med att misstag också (strl 62-68), men äsch - de ska tvättas förr eller senare de också så det gör egentligen inget. :)

 

Jag och mannen ska gå en sista sväng ner till tvättstugan, för att vika det som torktumlas just nu och sen är vi klara för idag! När vi kommit upp till lägenheten igen så är det klädombyte som gäller och vidare till stallet tillsammans. Hästar ska tas in (den biten sköter mannen åt mig tillsammans med den andra intagsmänniskan, man är alltid två vid intag av hästar) och min häst ska puffas med medicin igen. Nu är det bara fyra dagar kvar med puffning två gånger om dagen, sedan blir det en gång per dag i sju dagar. Hon har svarat rätt bra på behandlingen hittills, hoppas dock att det ska bli ännu bättre än vad det är nu! Såklart.

 

Idag har jag på mig en lååång kortärmad tröja/tunika, den kan också gå under rubriken "nattlinne". Den duger till vilket som. Det är hur som helst Disney-tema i form av stor bild på Musse och Mimmi Pigg som pussas och så några stora röda hjärtan ovanför. Den har jag fått av min mamma. Jätteskön. Hur som helst så stod vi och väntade på hissen upp efter en tvättstugerunda då en mamma hämtade en vagn i förrådet och en dotter runt 4 år sprang efter henne. Full fart tills hon såg min tröja, då tvärnitade hon med tindrande ögon och sa med stor beundran i rösten: "Vilken FIN tröja du har!". Jag log och sa tack. Sen sprang hon vidare till sin mamma för att berätta även för henne om vilken fin tröja jag hade på mig. Hihi

 

Inatt drömde jag förresten att slemproppen lossnade, det var liksom bara det. I drömmen tänkte jag "men shit, då närmar det sig på riktigt..". Eh.. ja. Dags att inse att det kan bli när som helst egentligen, även om bebis skulle räknas som prematur nu om h*n föddes. Dock är det inte SÅ nära tror jag. Vi får se helt enkelt. Fått för mig att jag nog inte kommer gå över tiden och om jag gör det så blir det inte mycket. Kan ha fel, det är ju en "aning" utanför min kontrollarea det där. ;)

 

Fem över halv fem. Ska lägga mig i tio minuter och sen traska ner till tvättstugan. T r ö t t.

Vi fick en OK-stämpel i pannan igår hos BM. Både jag och bebis alltså. Bebis ligger kvar med huvudet där det "ska" vara, nu avancerat från rörligt till ruckbart. Nästa steg är fixering, det tar sig framåt det här. Hon hade inga som helst problem med att lyssna på hjärtat, det kunde hon göra mest överallt på magen. Bebisen låg/ligger nämligen med magen utåt istället för på sidan (eller något åt det hållet) som de andra gångerna. Benen ut åt höger fortfarande, förstås. Nu med mage utåt. Hon sa att pappan lätt kan höra barnets hjärta slå om han lägger örat mot magen och det gjorde han igårkväll med stor framgång. :)

 

Två dagar sedan hade jag extra ont i kroppen/fogarna. Inte skönt alls. Då blir man inte sådär översvallande lycklig när ens make ringer och meddelar (när man är på väg hem med bil och är några minuter hemifrån bara) att det varit strömavbrott en längre tid och att det nog är det ett tag till. Detta innebär att hissen inte är i bruk. Vi bor på femte våningen. Foglossning + trappor = very bad. Det krasade i bäckenet (?) hela vägen upp i trapporna trots att jag tog sådana där barnsteg upp. INTE skönt. Strömmen var som tur var tillbaka efter ytterligare 1-1,5h så hissen var i bruk igen när jag senare behövde ge mig ut igen en sväng. Detta ledde hur som helst till mycket smärtor igår och idag är det inte så mycket bättre heller. Tur att jag kan vila mycket idag och dessutom råkar vara gift med världens bästa make som ställer upp och avlastar mig både hemma och gällande hästen. Som ett extratack för all avlastning har jag bakat en kaka innehållandes äpplen idag. Är inte så förtjust i bakverk med bär/frukt i (bakelser och tårta är en sak, men liksom andra bakverk..), men det är okej om man har grädde eller vaniljvisp till. Dagens kaka serveras med grädde. Misstänker dock att han kommer skippa grädden och bara äta kakan. Funkar det också. :)

 

Mamma ringde igårkväll och kollade läget och frågade om BM-besöket. Hon berättade att mormor hälsat på hemma i sitt gamla hus (som numera ägs av mamma och hennes syskon) och var väldigt nöjd. Saknade morfar dock.. Som varit död i 10,5 år nu snart. Mormor ligger sedan många många år på sjukhuset och ja.. det är hennes hem nu. Då och då, speciellt när mina föräldrar åker till Finland, så tar de hem henne på besök över dagen i det gamla hemmet och det är verkligen guld värt! Mormor ser ju annars bara sitt tråkiga rum på sjukhuset och ibland området utanför om hon tas ut på promenad i rullstol. Hon är alltså sängliggande tyvärr. Skruttiga lilla gullmormor. Världens gulligaste tant! Världens näst gulligaste tant (sorry, men jag menar det på ett positivt sätt) är min svärmor. De är båda sådär så att man bara vill krama om dem mest hela tiden.. :)

 

Nu ska jag ta och vispa grädden till kakan. Tror att mannen kommer hem runt halv fem eller så, vet inte exakt. Han skulle svänga förbi stallet på vägen hem från jobbet för att fixa min hästs vattenhinkar i boxen. Jag klarar inte av att lyfta dem, speciellt inte extra dåliga dagar. Jag ska inte lyfta tungt heller så avlastning gällande det är toppen!

 

Såatteh.. 36+1 nu alltså. Bebis skulle kunna komma relativt snart eller om över en månad. BM frågade om jag åtminstone tänker dyka upp på nästa inplanerade besök hos henne den första oktober. Klart jag ska sa jag, då ska vi skriva ner saker och ting på papper som jag ska ta med mig till förlossningen. Så bebis får snällt ligga kvar därinne ett tag till. Tacksåmycketpåförhand. Behöver INTE ha bråttom ut.

Den här kroppen alltså, aj. Jag har dock hittat vetekudden som jag letade efter igårkväll utan framgång. Hittade den i samband med att jag drog fram väskan som ska få agera BB-väska. Den är förövrigt nästan färdigpackad, så någon form av nytta har jag gjort idag. Fick tummen ur helt enkelt trots att ryggen gör oooooont - allra längst ner. Så vetekudden har fått jobba lite idag när jag låg i sängen på eftermiddagen och försökte kurera mig.

 

Det som fattas i BB-väskan i nuläget är kameran (måste köpa batterier till den), Dextrosol, ett par byxor till mig och något att tugga på. Något ätbart alltså, snabb energi helt enkelt. I övrigt finns allt där som jag/vi vill ha med. Såatteh.. Redo med det materiella. Så att säga.

 

Mentalt? Njaaaeeeeeee.... Tänker förstås lite oftare nuförtiden på att förlossningen närmar sig. Vi trillar in i vecka 37 på onsdag. På onsdag ska jag även till BM. Få se om bebis fixerat sig än eller om huvudet är därnere utan att ha fixerat sig - som sist (och gångerna innan det). Hur som helst, den där förlossningen.. Nu när jag får sammandragningar/förvärkar deluxe (men inte sådär ajaj) så inser jag att förlossningen definitivt skrämmer mig en aning hel del. Dock känner jag ändå att det kommer att gå bra, vi tar oss igenom den med bra hjälp och stöd. För DET är jag inte orolig, det är bara.. tjaa, det är nog rätt normalt att ha en viss oro/rädsla inför något man aldrig upplevt förut. Fullt normalt kan man säga. Det blir nog bra det där. I slutet av det hela kommer det fina vi kämpat för, en bebis! Som vi på något sätt lyckats skapa. Jösses. Rätt häftigt det där egentligen. :) 

Inatt drömde jag förövrigt att bebis nyligen hade fötts. Jag ammade i fåtöljen härhemma och skulle just till att byta blöja när jag vaknade ur drömmen. Den här gången var det en tjej. Förra bebisdrömmen var det en kille eller om det var gången innan det som det var det. Har noll känsla för vad som kan tänkas husera därinne i min livmoder, förutom att det är en bebis då.. Med någon form av kön. ;) 

 

Aj. Vila. Nu.

Äh, idag hade jag ju tänkt börja packa BB-väskan. Så blev det inte. Nöjer mig med att påbörja skriva upp vad jag vill ha med i den, får packa en annan dag. Imorgon kanske.. eller tisdag.

 

Andra saker som blivit gjorda idag istället:

- Spjälsängen är bäddad. Med en madrass (ny) som är lite för bred för sängen (gammal). Detta resulterar i att ena långsidan är lite uppvikt längst ut. Å andra sidan, skulle bebisen röra sig åt det håller så kommer h*n sannerligen inte att dunka huvudet i spjälorna åtminstone. Vi har spjälskydd också, såklart. Översta lagret i sängen består av aluminiumfolie, det håller katterna därifrån. Det har legat aluminiumfolie där sedan vi fick hit sängen, de har hoppat ner ett fåtal gånger i den sedan dess och de tycker det är vråläckligt att gå/stå på det så de får bråttom därifrån. Så, vinnande koncept helt enkelt! Med andra ord en självklarhet att ha dit folie nu också när sängen säkert annars skulle locka dem än mer i och med att den är mjuk och go nu...

- Skötbädd ligger på skötbyrån. Med en handduk på då jag kände på mig att vissa monster katter här i hushållet skulle se det som att jag bäddat en ny säng åt dem. Så är det också, ena katten har sovit åtskilliga timmar däruppe idag. Den andra har också sovit där en sväng men mest är det tjockiskatten som ockuperat skötbädden. De har gjort byrån till deras från dag ett då vi fick hem den (i tisdags).

- Jag och maken har gått igenom en gigantisk kartong med barnkläder som en kvinna i stallet tog med sig hemifrån till just stallet för att vi skulle få gå igenom kläderna och ta det vi ville ha. Det resulterade i en nästan full sopsäck med kläder som vi tog med oss hem. Jag har delat upp kläderna efter storlek. Häruppe finns 50/56 som ska tvättas nästa gång vi har tvättid. En påse med 62/68 åkte ner i förrådet och en påse med större storlekar åkte också ner dit för att plockas fram i framtiden. Kläderna är minst 14-15 år gamla, men i gott skick! En del är hur söta som helst och en del är bra att ha som extraplagg så att säga.. :)

- Maken har tömt röriga förrådet och sorterat ut sådant som skulle slängas, sedan staplade han in allt igen. Helt plötsligt är det organiserat och fint därnere, inget kaos där nu inte! Trodde mer skulle slängas men det behövdes inte. En stol, ett par mattor, en gammal dammsugare och en halmbock var väl det som åkte ut. Skönt hur som helst att det är ordning där och att vagnen står längst fram, lätt att nå och ta fram sen när bebis är född.

 

Utöver de där kläderna vi fick av kvinnan i stallet så fick vi även en babysitter (tar nog den till päronen så får den stå där, då vi ska få en annan hit av min bror har jag för mig) och en hårdlift (?) till en vagn (Emmaljunga modell gammal som bara den) - inkl åkpåse och lite annat. En liten skötväska och en "skötdyna" man bara vecklar ut vid behov. Den lilla skötväskan får allt bli en stallskötväska, alltså att ha när vi vistas i stallet. Liftgrejen får vara en extragrej, eftersom vi inte har vagnen som den passar till.. hehe. Den är visst sedan länge isärplockad och använd till annat. ;)

 

Av samma människa har vi fått en påse med sängkläder tidigare också.. och en mobil i plast med stjärnor och sådant där som är skoj för en bebis att titta på. Givmild? Ja! Om de passar på att rensa grejer ur källaren? Ja! Till vår stora fördel. Hehe. ;)

När det gäller materiella ting så kommer det verkligen inte gå någon nöd på bebisen. Inte när det gäller kärlek och allt det andra heller för den delen. Det kommer blir bra det där, sen när h*n är ute och vi ska sparka igång ett nytt liv som innebär att vi är tre människor i familjen istället för "bara" vi två. Det är inte långt kvar nu.

 

Häftigt.

 

Om jag inte visste bättre så skulle jag starkt misstänka att bebis försöker bryta sig ut ur min mage genom huden på höger sida av magen. På allvar. Det funkar hur som helst inte, tack och lov. ;)

Apropå hur saker och ting känns. Sisådär en gång om dagen (ibland oftare - om jag haft en aktiv dag på något sätt) känns det som om bebis är precis vid öppningen. Tror att jag skrivit om det här tidigare, men det kommer igen i sådana fall. Som i preciiiiiiiiiiiiis vid öppningen. Sådär så att om jag skulle lägga handen mot skrevet så skulle bebis sträcka ut en hand för att göra high five med mig. Det "kittlas" helt enkelt vid öppningen, så pass långt ner att jag får en känsla av att vilja knipa ihop benen för att bebis inte ska trilla ut (as if!) mitt i ett steg eller så. Det känns som om någon kittlas en med flera fingrar - inifrån. Helt sjuk känsla och svårt att beskriva det på ett vettigt sätt. Pratade om detta med en i stallet häromdagen och hon visste precis vad jag menade! Så jag är knappast ensam om det, känns bara sjukt sådär rent allmänt. ;)

 

Den här helgen ska jag påbörja packning av BB-väskan. Det känns som om det är dags för det nu, såhär i vecka 36 med noll koll på när bebis bestämmer sig för att komma ut. Kan bli väldigt snart eller om över en månad. Det visar sig liksom men när stunden väl är kommen så vill jag inte stå där och känna panik över att jag inte packat ner det mesta sedan innan. Så, packa väska i helgen helt enkelt - sådant jag redan nu kan packa ner (tex kläder till bebis, underkläder och ett par andra plagg till mig själv, en toarulle med mjuuukt toapapper och lite annat smått och gott..) utan att sakna grejerna i det vardagliga livet som lunkar på tills det är dags.

 

Idag har medicineringen av min häst påbörjats (luftvägsproblem). Hon ska puffa medicin vid två tillfällen varje dag med hjälp av en inhalationsmask (en sådan här som man sätter fast inhalationssprayen på), den ska hållas tätt över ena näsborren. Inte så populärt när jag gav henne första omgången tidigare under dagen, nytt och läskigt och dum matte var jag. Vi blev visserligen vänner igen efteråt och nu på kvällen när jag var till stallet igen för att ge andra omgången så fick hon stå kvar i boxen istället för att stå ute i stallgången under puffandet och då var hon helt lugn och snäll. Försökte inte alls smita undan utan tog det med ro, även om hon vände bort huvudet efter varje puffning bara för att visa tydligt att hon inte gillade det hela. Efteråt var vi lika bra vänner som innan och hon fick ett par smarriga godisar och så gosade vi en stund. :)

 

Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig. T r ö t t.

Gnäll:

 

Vore det så himla jobbigt att låta mig sova ordentligt EN natt? För mycket begärt? Det vore nice att få en natt med lagom mycket ostörd sömn innan bebis anländer. Känner inte att min önskan är omöjlig men tydligen är den det. GE MIG OSTÖRD SÖMN FÖR HELVETE! Smått less på att vakna mitt i natten och ligga vaken uppemot en timme. "Förberedelse inför bebisen ankomst och vakentid på nätterna". OCH?! Just nu vill jag bara få sova ordentligt. En enda natt skulle räcka. Tack på förhand.

 

Slut på gnäll.

 

Sådärja. Sitter och dricker te, lyssnar på radio och känner hur bebis härjar i magen. Förmiddagsgymnastiken är nämligen igång. Kan också översättas till "tänja ut delar av livmodern och mammas mage så mycket det bara går med diverse kroppsdelar". Främst på höger sida då, där benen/fötterna är. Nåja, det är bra med träning så det får h*n gärna hålla på med. Som om jag skulle ha något att säga till om i det fallet...

 

Båda katterna sitter just nu uppepå skötbyrån och glor. Nyhetens behag antar jag, vi hämtade hem den två dagar sedan. Den och vagnen (!). Och en påse med bra-att-ha-grejer! Tänk vilka fina vänner jag trots allt har, även om jag träffar dem alldeles för sällan. Tack snälla för grejerna! :)

 

Igår trillade vi in i vecka 36. Känns galet att den här nio månader långa gravidresan snart är över och bebisresan tar vid. Någon som påbörjat bebisresan med sin sambo är vännen Madde, mamma i snart två hela dagar nu. Awesome! Spännande är det minst sagt, det här med bebis. :)

Är helt klart nyfiken på vad det är för en liten individ som växer inuti mig. Känslan just nu: Livlig bebis med starka åsikter om hur saker och ting ska vara. Tänker på när jag ligger i sängen till exempel, ligga som jag vill? Pfft.. Skulle inte tro det, det är bebis som styr det hela med en järnhand (?). Ligger jag "fel" så börjar det härjas tills jag fattar vinken och ändrar läge. Obekvämt för bebis kanske, h*n är iallafall inte sen med att tala om det så att säga. ;)

Nu är mitt te uppdrucket. Dagens planer är ungefär: Torka ur kylskåpet (passar på när det inte är så välfyllt), åka till hästen, tömma och fylla diskmaskinen, duscha och vila. Ungefär så. Lagom avancerat tror jag.

 

En bild, den dagen var jag i vecka 34+4.

 

Den här dagen är bättre än gårdagen gällande humör och sådär, sämre gällande huvudvärk och sådär. Plus minus noll kanske man kan säga då. Ligger på minus på sömnkontot och det i kombination med att jag tydligen är förkyld light (snorigare än vanligt - utöver den här snorigheten/nästäppan som graviditeten fört med sig) har gett mig huvudvärk. Nåja, det är relativt lugna aktiviteter idag trots tvätteftermiddag - mannen som bär kläderna till och från tvättstugan. Jag är bara med och laddar i och ur maskiner samt viker en del av tvätten. Heja oss som samarbetar, gällande tvätten så gör vi det visserligen i vanliga fall också, men ändå.

Igår åkte vi och handlade lite och hämtade ut två gratisboxar för oss gravida/nyblivna föräldrar. En från Kronans Droghandel och en från Barnens Hus. Detta och övriga gratispaket vi fått/hämtat tidigare för att bebis bland annat har inte mindre än sju nappar som kan användas 0-6 månader. Två av dem har självlysande "ring" (där man håller..) så de syns i mörker, förutsatt att man utsatt dem för ljus innan förstås. ;)

Inhandlat det sista inför bebisens ankomst. Bland annat extra stora tjocka bindor till mig att ha efter förlossningen och om det hela skulle starta med vattenavgång - trosskydd hjälper föga i det fallet liksom.. Köpt hem blöjor, två salvor, olja och lite annat smått  som behövdes. Materiellt är vi förberedda inför bebisens ankomst. När det gäller "förberedda" rent mentalt så.. ehrm.. Jobbar på det. Blir mer och mer verkligt. Speciellt då vid blöjinköp igår - inse att det är till vår bebis (!) och så idag när jag kört två maskiner med diverse bebisplagg. En maskin med filtar och sängkläder osv och nu ska vi ner till tvättis en sista gång för att hämta upp saker ur torktumlaren och för att tömma tvättmaskinen som innehåller bebiskläder. Bodys, ett par mössor, byxor och någon tröja. Resten (strumpor , overaller osv) får bli nästa gång vi tvättar. Kommer kännas skumt att ha bebiskläder på tork härhemma utan att ha en bebis som använder dem (just nu). Galet det här, men spännande - förstås. :)

Hur som helst.. ner till tvättstugan. Sen är det slappa resten av dagen.

Somnade framåt halv ett efter mycket om och men, vaknade ett par gånger under natten och vaknade sen 06.25 och kunde inte somna om. Knappast utsövd nej. Ska väl inte klaga, sov mer ordentligt igår men varsågod: tänkte ändå leverera gnäll.

 

Här är jag nu kvart i nio och har ätit frukost, är på dåligt humör och har ont i kroppen.

 

(går)Dagens bästa: Den där sista ridturen på min häst innan bebis kommer.

(går)Dagens sämsta: Huvudvärk.

(går)Dagens godaste: Marängsviss.

(går)Dagens äckligaste: När ena katten levererade "något" i kattlådan och skippade att täcka över.

Dagens hittills bästa: Att katterna sov hela morgonen fram till 10.45! Ostörd sovmorgon för mig. Yay!

Dagens hittills sämsta: Stel i nackmuskulaturen. Aj.

Dagens hittills godaste: Frukosten (hallonte med honung och rostade mackor).

Dagens hittills äckligaste: Känner mig slemmig i halsen.

 

Idag går vi in i vecka 35 av graviditeten. Det är inte långt kvar och det är skrämmande - dock spännande också. Känns helt galet att vi ska bli föräldrar. kan aldrig bli "icke-föräldrar" igen. Skapligt ansvar kan man lugnt säga. Trots att det är omöjligt att förbereda sig 100% inför rollen som förälder så är jag säker på att vi kommer klara det bra. Vi gör så gott vi kan helt enkelt och det brukar räcka mer än väl.. :)

 

Skrutt ja, det är jag. Den här kroppen alltså, den är så taskig som gör ont. Det är för en god sak (bebis!), men det gör ont ont ont! Vissa dagar är värre än andra. Idag är ingen bra dag till exempel. Inte igår heller. Inte var det bra i måndags heller. Imorgon då kanske? Håller tummarna för det. Idag har jag planerat in att klippa naglarna och dra på ett lager nagellack på dem. Ungefär på den nivån ligger aktiviteterna idag.

 

Nästa vecka hoppas jag att vi kommer iväg och hämtar hem barnvagn och skötbyrå. Om inte annat så för att ställa i förrådet så länge. Åtminstone barnvagnen, den behöver vi ju inte riktigt än nej. Skötbyrån får gärna komma på plats så kan jag fylla lådorna med sådant jag tänkt fylla dem med. Så kanske jag kan få tillbaka andra lådan i min byrå, den är just nu fylld med bebiskläder, filtar och annat bebisrelaterat. ;)

 

Nu måste jag äta något innan magen blir alltför upprörd och min energinivå sjunker än mer.

 

Bebisen bökar som jag vet inte vad i magen, as usual. Trångt därinne förstår jag. Inte mycket plats där för att sträcka ut sig inte!