En massa svammel.

Den här veckan har onekligen varit lite rörig. Jag har varit smått virrig och lite annat.

 

• I tisdags tog jag bilen till stan för att jag hade tid hos psykologen klockan 11. Efter det åkte jag till sjukhuset för att jobba under eftermiddagen. Parkerade vid studenternas och allt var frid och fröjd. Ringde maken på eftermiddagen före 16 och bad honom komma och hämta mig efter jobbet och skjutsa mig till stallet (för att spara tid, slippa ta bussen hem och byta om och byta till bil osv). Ni inser redan här vad det blev för fel va? Exakt. Jag bad alltså honom komma och hämta mig. Med bil. Satte mig i bilen och vi hann väl rulla ett par hundra meter innan sonen frågade om jag åkt buss till jobbet. "Ja jag tog bussen idag" svarade jag och så fort jag hade yppat orden insåg jag att shit shit shit jag hade inte alls åkt buss utan bil. Maken suckade och skjutsade mig till bilen några hundra meter bort . . . Jag tog med mig sonen till stallet och maken drog hem och lagade mat. Som om det där inte var nog så skickade jag ett sms för att avsluta parkeringstiden. Hade lagt lapp med "SMS" synlig i framrutan för eventuella p-vakters granskande ögon. Fick tillbaka sms om att det inte gick att avsluta parkeringstiden eftersom ingen startats. Ojdå. Tur i oturen att jag inte hade fått en p-bot då jag stått där i fem timmar utan giltig biljett. Kände mig rätt puckad rent allmänt den dagen.

• I torsdags skulle jag få skjuts av maken till jobbet eftersom affären inte öppnade förrän 8 och månadskortet var slut för perioden och jag hade alltså inte möjlighet att skaffa en ny 30-dagarsperiod före jobbet. Han åker ändå bil varje torsdag, skjutsar sonen till förskolan och så vidare till sitt jobb. Passerar stan så det var ju inget konstigt med att skjutsa mig. Jag ställde min väska mitt bakom min bil (som var dagens bil dagen till ära) och gick till höger bakdörr för att hjälpa sonen med att sättas fast i sin stol där i baksätet. Sa till maken som slängt in grejer på andra delen av baksätet att jag tänkt sitta där varpå han säger att jag väl får plats i framsätet och ja det fick jag väl så hoppade in där. Alla satt fast och det var dags att backa från p-platsen och dra. Åter igen inser ni nog vart detta är på väg va? Jepp. Han backade över min väska. Eftersom jag helt förträngt att jag ställt den bakom bilen och eftersom jag inte satte mig i baksätet (vilket hade tvingat mig att gå bakom bilen för att komma runt till andra sidan och därmed snubblat över väskan på vägen dit) så blev den överbackad. Som tur var inte med några däck utan rullade några varv med hjälp av undersidan av bilen "bara". Hade varit härligt med en väska överbackad av bildäck med tanke på att jag bland annat hade en banan i väskan. . . ;)

• Det slutade förstås inte där på torsdagen, alltså vid det där med en överbackad väska. Nejdå, när jag kom till jobbet och gick iväg för att fylla på busskortet med en ny period i "kiosken" där på sjukhuset så frågade hon i vanlig ordning när jag ville att det skulle börja gälla. "Idag" svarade jag förstås, det vill säga 25/8. Mitt kort hade ju slutat gälla 04:00 på morgonen då. Trodde jag (vad annars). När jag skulle åka hem från jobbet och därmed skulle blippa kortet på bussen så gick det inte sådär jättesmidigt. Såklart. Varför inte? Jag hade inte mindre än två perioder som överlappade varandra ett par dagar. Visade sig att gamla 30-dagarsperioden gällde till 26/8 och inte tidigare som jag trodde och nya började ju 25/8. Klantarsle. Nåja. En dag tidigare jag måste fylla på nästa månad (25:e istället för 26:e). Men ÄNDÅ!

I våras mådde jag bättre. Jag gick ned från 300mg antideppmedicin till 75 mg. Där står jag nu. Tanken är att jag senare i höst ska prova sluta helt för första gången på 6 år (senast jag slutade var hösten 2010) och se vad som händer och hur det känns. Detta sa vi, vid senaste läkarbesöket 2 månader sedan, att vi ska prata mer om när vi ses igen i september. Se hur saker och ting är då och ta eventuellt beslut då angående medicineringen.

 

Det var tanken alltså.

 

Jag har lagt ned den tanken nu. 

 

 

Borde ta tag i det här. Skrivandet.

Problemet är att jag inte kan skriva fritt. Jag kan inte haspla ur mig vad som helst. Varken i bloggform eller i dagboksform irl. Det funkar inte så. Däremot kan jag göra något jag är bra på, det vill säga svamla och skriva utav helvete ändå bara för att få utlopp för skrivklådan som finns i mig.

 

Jag har haft 6 veckor praktik som medicinsk sekreterare under våren, därefter jobbade jag 9 veckor på samma mottagning direkt efter det. Under den tiden har inte skrivklådan varit lika stark eftersom jag skrivit hela dagarna. Nu är skolan igång igen och jag jobbar därmed inte (men ska - dock bara extra då och då) vilket i sin tur leder till att skrivklådan är där och pockar på uppmärksamheten igen. Men det var det där med att få ro till att skriva, att sätta sig ned och bara ösa på med text vars innehåll är mer åt kvantitet än kvalitet. 

 

Man och barn åkte till mina föräldrar igår. Dels för att hjälpa till med trädbeskärning och skruva i något/byta ut något i deras relativt nya dator, dels för att hänga bara. För sonens del är det all in med att leka dock. Han ÄLSKAR att vara hos mormor och morfar, de sov över där. De brukar göra det. Då är jag ensam hemma med katterna. Jag spenderade en del tid i stallet igår med att tvätta och olja hästens fönster (som ska sättas in på plats i boxen snart) och givetvis med pyssel rent generellt. Efter stallet drog jag till mitt potatisland och tog upp de sista potatisarna och krattade ut jorden så att det blev platt igen. Han vars trädgård jag våldsgästat hela sommaren med ett potatisland (dvs fick gräva upp en ruta på tomten för att odla potatis) ska så gräs där sedan så allt blir som vanligt igen. Jag är nöjd med hur bra det gick för mig att odla potatis. Över förväntan! Mååånga kilo potatis blev det allt som allt. Borde ha vägt allt jag tog upp så hade jag fått veta exakt hur mycket jag skördat egentligen.

 

Annars då?

 

Ja. Vad ska jag säga.

 

Ingenting.

När maken kommer hem om en stund så lär han bli chockad eftersom jag diskat, gjort ren spisen (inkl kaklet bakom som så ofta glöms bort..), tömt och skurat diskbänken ordentligt. Det här är alltså sådant som jag sällan gör, disken är så att säga hans ansvar. Jag är den som oftast lagar mat, slipper gärna att diska..

 

Sonen sover, snorig och dann. Han vaknade vid nio och när klockan passerat halv tolv så började han krokna. Det blev lunch, blöjbyte och så i säng. Mycket trött Lillknubbis, han brukar sällan vakna före tio så bara det är en bidragande orsak till tröttheten och när han dessutom är snorig (därav uppvaknandet vid nio) så .. klart han kroknar. Skulle jag också göra! Men gott humör, god aptit (eh, den har aldrig varit dålig iofs) och lekande som vanligt - är med andra ord inte så påverkad av snorandet som det är nu. Hoppas det fortsätter så och inte utvecklas till det sämre!

 

Imorse klev jag också upp tidigt, tidigt på riktigt alltså. Inte "tidigt" som sonen. Jag hade utsläpp av hästar i stallet, då lär man vara där vid sjusnåret eller strax efter. Morgontrött + dåligt morgonhumör = brist på tålamod. Inte alltid det ultimata när man tar ut hästar som ibland är tramsiga på vägen ut. Men det gick bra, passade på att snabbt serva min häst med fräsch bädd, mat och nytt vatten inför eftermiddagen när hon kommer in från hagen. Detta gör att jag inte behöver åka tillbaka i eftermiddag för att göra det. Serva henne alltså.

I eftermiddag ska jag istället baka. Blev akut sugen på Rimbobullar. Dock har jag bara torrjäst hemma och det är så drygt att portionera upp om man inte ska ha hela påsen så jag skickade inköpslista (behövdes mer mjöl också..) till maken och förde över pengar till honom så att han kan handla på vägen hem från jobbet. Ska bli smarrigt med något nybakat senare i eftermiddag/kväll. Var ett tag sedan jag bakade nu.. Förutom tårtan (med färdiga bottnar) till sonens ettårsdag tre veckor sedan. Kan knappt räknas som att baka.

 

Igår var jag till naprapaten. Det gjorde skitont, allt hon gjorde alltså. Vilket i sig visar hur mycket jag behöver gå dit. Har tid igen på måndag och sedan den 20:e november. Skönt att få hjälp med stela/ömma muskler, det behövs!

Tittade på "Så mycket bättre" via tv4play nu ikväll eftersom jag inte kunde se det i lördags. Brukar vilja se det, även om jag inte alltid gillar låtarna eller artisterna som är med. Hörde en låt som fastnade.. Aldrig hört den förut, otroligt nog.

 

.. det var värst vad jag var dålig på att uppdatera här. Trots att det på sätt och vis händer mycket, men samtidigt gör det inte det. I Lillknubbens värld händer mycket saker, det har en tendens att göra det i en ettårings liv. Han är överallt och ingenstans samtidigt, dock går han inte än (tack och lov!). Det får gärna dröja lite till.. ;)

Det här så kallade livet, det rullar på. På både gott och ont antar jag, som med så mycket annat.

 

Om 12 dagar blir Lillknubben ett år. Ett år alltså? Tiden.. den bara går och går. 

 

Bland det sötaste jag vet är när han kryper på alla fyra, speciellt när han sätter fart mot något. Han tar så korta "krypsteg" (?) framåt att det ser hemskt roligt ut. Han är rätt bra på att underhålla oss, på alla möjliga sätt.

 

Själv är jag i en svacka, det är inte så mycket att göra åt.

 

Katterna mår bra, hästen mår bra, bebis mår bra, maken mår bra. Fem av sex mår bra, det får väl anses som helt okej trots allt.

 

Nope, roligare än såhär blir det inte.

 

Han växer och frodas, vår lilla stora kille. Mindre än en månad kvar till hans ettårsdag. Ett år? Oj!

 

Han tar sig framåt med en jäkla fart (tack och lov så går han inte än, när han gör det så kommer lugnet på allvar att vara över), är överallt och ingenstans innan man ens hinner blinka. Han sätter sig upp från liggande och tycker att det är fantastiskt roligt - speciellt i spjälsängen..

 

Fortfarande så är han en strålande glad liten snubbe med humor, för det mesta iallafall. Än så länge är han relativt lugn och ett "lätt" barn. Vilket troligtvis innebär att om han någongång får ett syskon så kommer det bli en vilding..;)

 

 

Låter det bekant? Vänner brukar säga så. Åtminstone har jag fått höra det åtskilliga gånger i mitt liv. Tyvärr tänker jag alltid inombords att det bara är något man säger.. utan att verkligen mena det till hundra procent. En av mina bästa vänner på högstadiet sa just de där orden. Jag trodde på dem, man vill ju gärna göra det. Vi kunde prata om allt, vi var bästisar.

 

En gång i mitt liv har jag ringt en vän efter midnatt av orsaken "behöver en vän att prata med". Ledsen och nere, minns ej varför men behövde prata av mig. Det var just till nämnda bästis jag ringde. Det var tydligt att det inte var okej. Hon lät mig hållas men det var uppenbart att jag borde låtit bli att ringa.

 

Har man som jag redan problem med att känna sig som en börda så.. tja.. låt oss säga att jag inte nyttjat "ringa en vän" sen dess på det sättet.

 

Säg inget du inte menar.

Ibland undrar jag vem jag skriver för i min blogg. Min egen skull, ja - för all del, men.. jag skulle ju lika gärna kunna skriva i en "vanlig" dagbok. Så som jag gjort i många år förut, men det minns jag inte när jag gjorde sist.. jag vet bara att det var när jag jobbade kvar på mitt gamla jobb. Skulle tippa på att det var någongång under 2011.. Hur som helst, det är mycket lättare att skriva på datorn än att faktiskt ta sig tid att sätta sig med papper och penna. Dock.. tar jag mig inte tid att skriva på datorn heller, så som jag skulle vilja och så som jag ibland känner att jag behöver. Dessutom går det inte att skriva allt som i a l l t. Hur mycket lösenord och alias man än gömmer sig bakom.. Å andra sidan känner jag inte att jag kan skriva ner allt som i allt i pappersform heller.. Håhåjaja. Alla dessa problem.. Eller inte.

Jag skriver för att jag vill kunna gå tillbaka och läsa i framtiden, minnet är ibland inte som det ska och då är det smidigt att kunna bläddra bakåt i bloggen och läsa när saker hänt och sådär.

2001 försökte min dåvarande pojkvän få mig att börja blogga, på en egen hemsida eller på hans eller vad det nu var. Jag sa att jag var fullständigt nöjd med att bara skriva i min vanliga dagbok (pappersform) och på Lunarstorm (!) där jag skrev låååånga nonsensdagböcker så gott som dagligen. Jag tyckte det lät fånigt att "blogga" utöver det dessutom. Inte behövde jag någon mer plats att ordbajsa på..

.. skriver jag i min blogg 12 år senare. :)

Det här är också ordbajsande. I allra högsta grad.

För mig. För dig. För.. alla.

Nog nu.

Den här bloggen alltså, oerhört försummad för det mesta. Vill gärna skriv ner blaj här oftare men får inte tummen ur, trots att jag har en massa ord på lager redo att basuneras ut i cyberspace med hjälp av bloggen. Typiskt.

Jag har jobbar från igår till idag, slutade 08.15 imorse. Kom i säng 01.15 men somnade inte förrän klockan två och så vaknade jag vid sju. Trött idag? En aning. Nu är det inget jobb för min del igen förrän 22/8. Då jobbar jag mitt första dygn, sen rullar det på med ett dygnspass i veckan och i övrigt ledig/föräldraledig. Måste måste måste räkna ut hur länge dagarna räcker så att jag vet när jag måste ansöka om dagisplats till Lillknubben. Vill inte, men ett nödvändigt ont. Sen.. någongång.

 

Inatt drömde jag att jag skulle resa till Grekland. Det var nice! Vaknade dock ur den drömmen så snart jag kommit fram till hotellet. Typiskt nog.. Hade gärna plaskat i medelhavet i drömmen, då det knappast blir av i verkligheten. Inte än på ett tag iallafall!

Skönt att ha min häst hemma i stallet igen, hon fick komma hem i onsdags. Enda problemet som hon har just nu är att hennes luftvägsproblem har förvärrats igen så hon hostar en hel del varje morgon. Inte kul. Pratat med veterinären om det och vi kom fram till att hon ska puffas igen så som i höstas. Dock en gång om dagen istället för två som då, hoppas det räcker och trycker tillbaka symptomen tillräckligt! Måste blötlägga hennes hö också i väntan på hösilageinköp..

Lillknubben sover än, 10.10. Skulle tro att han vaknar när som helst nu. Saknat honom! Såklart. Det gör jag alltid när jag är på jobbet, det är ju bara då jag inte får sova med honom i närheten (i sängen bredvid eller i våran säng)..

Huuuu vad jag är trött idag. *gäspar*

Världens sämsta lördag var det i helgen som gick.

Son som vaknade med 39,2 graders feber och som dessutom levererade måånga rätt så äckliga bajsblöjor (mer än vanligt alltså). Kall mat (frukt, yoghurt osv) gick ner och massor med vatten. Ersättning ratade han och varm mat kaskadspydde han upp så det undvek vi efter att ha konstaterat vid grötintag att det kom upp igen. Som mest hade han 40,2 i temp och det var vid halv ett på natten till söndagen. Sov ändå rätt okej, om än gnyende och sådär. Söndag kväll var han feberfri och sista bajsblöjan fyllde han 17.30 då, sen en helt vanlig kväll och natt på det och så har det bara rullat på som vanligt sedan dess. Skönt att det gick över relativt fort!

Men varför nöja sig med en jobbig grej under en dag när man kan få lite mer jobbigheter inklämt på samma dag?

Min häst var inte helt som hon skulle när jag tog in henne lördag em vid fyra. Svullet i ett ben och lite stapplig, men det var också "allt". Inga andra problem men jag beslutade mig för att låta henne stå inne över natten och se hur benet såg ut och kändes dagen efter (dvs söndag morgon). Åkte från stallet runt klockan sex, då stod hon gladeligen och mumsade i sig hö i sin box.

Klockan åtta ringde de och sa att hon betedde sig konstigt. Stoppade in mat i munnen men tuggade den inte utan den bara låg där eller ramlade ut igen. I övrigt vid gott mod. Bara att åka till stallet och konstatera att hon inte kunde äta. Inte hade hon druckit sen hon kom in heller (och det var ju en sådan där het dag). Det i sig är inget konstigt, ibland skippar hon att dricka när hon står inne så just det bekymrade mig inte. Dock var hon ännu stappligare när man gick med henne, speciellt vid vändning, backning och så vidare som krävde mer än att bara gå rakt framåt.

Ringde ut veterinär som kom framåt halv tio. Strax efter elva åkte de igen och då hade de gjort alla möjliga kontroller och undersökningar (inkl i munnen), men de kunde inte hitta roten till problemet så att säga. "Mystiskt" var deras kommentar om det hela och vi skulle avvakta till dagen efter för att se om läget förändrades eller om det skulle vara detsamma. Om det var detsamma så skulle hon in på kliniken då hon ju måste äta och dricka..

Läget hade inte förändrats till söndagen så det blev så att hon fick åka in på hästkliniken under förmiddagen i söndags och är kvar där än. De har inte kunnat lokalisera problemet mer än att hon inte verkade kunna/vilja svälja men varför det blev så vet de inte. De har gjort en massa undersökningar men.. inget som ger svar på vad som felar. Dock äter och dricker hon äntligen som vanligt nu och om inget förändras under kvällen/natten/förmiddagen imorgon så får hon äntligen komma hem imorgon eftermiddag! De släpper ju inte hem henne förrän de garanterat vet att hon kan äta och dricka som hon ska. Skulle det gå tillbaka till att hon inte kan svälja maten eller så, så fortsätter utredningen. Annars får hon komma hem.

Och givetvis måste hon tillbaka om problemet dyker upp igen.. Men det hoppas jag att det inte gör!

Det är jättejobbigt att inte ens kunna hälsa på henne där hon är, trots att det är relativt nära. Besöksförbud.. Så jag har inte träffat henne sen i söndags och det tär på mig. Så jag hoppas innerligt att hon får åka hem imorgon så att jag får träffa min älskade ögonsten igen. min allra bästa vän.

Jag har jobbat igen, gick av mitt pass 08.15 imorse. Låg i sängen 23.58, somnade dock inte förrän efter klockan ett. Fick dock mer sömn denna natt än sist jag jobbade kväll/natt så jag klagar inte! Är ändå lite seg idag.

Idag har en av mina vänner varit här med sin dotter, long time no see! Det var trevligt och Lillknubben var på gott humör, blev lite trött där framåt slutet och lades av pappa sin strax efter att de åkt hem/vidare. Enda ljuden jag hör just nu är ljudet av tangenter som trycks ner, svalor och postmoppen. Katterna har däckat någonstans de också, själv funderar jag på om jag glömt betala någon räkning men det verkar inte så. Alla betalda och det är skönt att ha det gjort! Lite mer pengar kommer att gå åt när vi åker och fixar pass till Lillknubben senare idag. Tror nämligen inte att hans pass är okej, han är inte lik sig på kortet.. skillnad på en 1,5mån bebis och en 9,5 mån bebis .. Rätt stor skillnad tycker jag och tänker bara på att de sa att det bara är giltigt så länge han är sig lik på kortet. Säger polisen att passet är okej så är det strålande dock, då sparar vi 350 kr! Hoppas.. :)

Soligt och varmt idag igen. Vore ännu en perfekt dag för strandhäng. Dock känns det ändå inte lockande med strandhäng. Har ingen lust. Vore skönt att bada dock, men det kan jag göra en annan dag. Ids inte idag.

Faktum är.. att här tar inlägget slut.

Den här dagen har gått snabbt förbi, dock inte lika snabbt som gårdagen då jag jobbade 9-17.30 och sen åkte direkt till stallet för att titta till min häst. Igår blev det en lång dag av förklarliga skäl. När jag kom hem från stallet runt sjutiden så drog jag igång matlagning, startade en maskin med tvätt och dammsög det som jag inte hann dammsuga i lördags. Dessutom en massa pussande och busande med bebis innan det var dags att natta honom och mig. Han somnade 5 minuter efter att jag släckt lampan i sovrummet. Trött kille! Dock vaknade han och grät inom en timme från insomnandet, som vanligt när han somnar sådär snabbt. Bara att ta upp, krama och vänta ut gråtandet (brukar hålla på max fem minuter) och sedan lägga ner honom igen och då somnar han om och sover vidare bra efter det. Knasigt, men.. det bara är så. Tar nattandet längre tid så vaknar han oftast inte och gråter sådär relativt kort efter insomnandet.. :)

Idag har jag (förutom det uppenbara - dvs varit med Lillknubben!): svabbat golven, vikt tvätt, kört en maskin med tvätt, hängt tvätten, diskat monsterberget med disk (värt att nämna, då det sällan är jag som diskar..), bytt sängkläder, varit till stallet och ridit min häst, varit en sväng till biblioteket, ätit en äcklig mjukglass och lite annat vettigt och ovettigt. Det där med sängkläderna hade jag tänkt fixa redan i lördags men det blev inte av. Igår hann jag inte och idag var vi båda nyduschade nu på kvällen så då är det extra skönt att krypa ner i renbäddad säng! :)

Imorgon är det tisdag, vi får se vad vi hittar på. Det ska visst bli sådär äckelvarmt igen, så jag skulle tro att Lillknubben får bada i sin pool på uteplatsen då. Alternativt att vi åker till en närliggande sjö och doppar tårna och hänger i skuggan.. Vore nice, det hade varit nice igår också men då jobbade jag ju som sagt hela dagen och ute var det 29 grader varmt. Svettigt värre!

Men nu.. kvart över tolv. Dags att borsta tänderna och krypa ner i den där sängen jag nämnde. Makens alarm drar igång om 4h 45 min.. Han börjar jobba klockan sex på tisdagar. Huvva.. Själv jobbar jag inte igen förrän 21/7 om jag inte rycker in istället för någon innan dess.

Hm.. Det här blev inte så kort som jag hade tänkt. Typiskt.