Turn it off and on again.

1kommentarer

Borde ta tag i det här. Skrivandet.
Problemet är att jag inte kan skriva fritt. Jag kan inte haspla ur mig vad som helst. Varken i bloggform eller i dagboksform irl. Det funkar inte så. Däremot kan jag göra något jag är bra på, det vill säga svamla och skriva utav helvete ändå bara för att få utlopp för skrivklådan som finns i mig.
 
Jag har haft 6 veckor praktik som medicinsk sekreterare under våren, därefter jobbade jag 9 veckor på samma mottagning direkt efter det. Under den tiden har inte skrivklådan varit lika stark eftersom jag skrivit hela dagarna. Nu är skolan igång igen och jag jobbar därmed inte (men ska - dock bara extra då och då) vilket i sin tur leder till att skrivklådan är där och pockar på uppmärksamheten igen. Men det var det där med att få ro till att skriva, att sätta sig ned och bara ösa på med text vars innehåll är mer åt kvantitet än kvalitet. 
 
Man och barn åkte till mina föräldrar igår. Dels för att hjälpa till med trädbeskärning och skruva i något/byta ut något i deras relativt nya dator, dels för att hänga bara. För sonens del är det all in med att leka dock. Han ÄLSKAR att vara hos mormor och morfar, de sov över där. De brukar göra det. Då är jag ensam hemma med katterna. Jag spenderade en del tid i stallet igår med att tvätta och olja hästens fönster (som ska sättas in på plats i boxen snart) och givetvis med pyssel rent generellt. Efter stallet drog jag till mitt potatisland och tog upp de sista potatisarna och krattade ut jorden så att det blev platt igen. Han vars trädgård jag våldsgästat hela sommaren med ett potatisland (dvs fick gräva upp en ruta på tomten för att odla potatis) ska så gräs där sedan så allt blir som vanligt igen. Jag är nöjd med hur bra det gick för mig att odla potatis. Över förväntan! Mååånga kilo potatis blev det allt som allt. Borde ha vägt allt jag tog upp så hade jag fått veta exakt hur mycket jag skördat egentligen.
 
Annars då?
 
Ja. Vad ska jag säga.
 
Ingenting.

1 kommentarer

Petra

14 Aug 2016 15:35

Jo, visst är det ett dilemma, det där med att inte kunna skriva fritt. Minst sagt hämmande skulle jag vilja säga. Men jag har saknat ditt "svammel". Du var liksom den sista jag trodde skulle (nästan) ge upp det där med dagboksskrivande/bloggande på nätet. Så kul att du är tillbaka! :-)

Kommentera

Bara jag kan se din e-mail, lovar att inte spamma.