Diskmaskinen är igång, katterna sover, mannen sover och jag sitter här och svettas. Det sistnämnda har det varit mycket av den här veckan, varmt och kvavt ute = svettig jag. Jag svettas lätt i vanliga fall, nu när jag är gravid så är kroppens termostat trasig så jag svettas än mer och så kvav och varm luft på det? Very svettigt. Puh..
 
Apropå sovande, ena katten använder ett glasögonfodral som kudde:
 
 
Så kan man också göra ja. Själv föredrar jag vanlig kudde dock. ;)
 
Boken som ligger framför henne är en bok som jag och mannen fick i bröllopspresent av en vän. Kan vara bra med en manual när man får sitt första barn och inte har koll på alla detaljer. ;)
 
Igår var vi, som jag nämnde i fredags att vi skulle, till mina föräldrar. Mannen åt surströmming ute med pappa medan jag och mamma åt "vanlig" (läs: god) mat inomhus i köket med utsikt över bordet de åt vid. De fick givetvis sällskap av diverse flugor, surströmming luktar inte direkt.. rosor. *ryser*
 
Imorgon har jag tid hos BM. Dags att åter igen kolla blodtryck, sf-mått och lyssna på hjärtljud. Skulle tro att allt är bra, känns som det som det är nu. Bebisen verkar fortfarande ligga tvärsöver magen och bökar med diverse kroppsdelar låååångt ut till höger. Aktivitet är det så att det räcker och blir över i magen, minst sagt.
 
Det är verkligen inte långt kvar, om man tänker efter lite. Dags att börja inse faktum tror jag. Knappt två månader till BF, bebisen kan förstås gotta sig och ligga kvar längre eller komma ut tidigare. OM bebisen skulle komma nu väldigt snart av någon anledning så skulle vi inte vara helt förberedda. Kläder har vi visserligen, babyskydd till bilen likaså och en säng på plats - utan madrass och sådant dock. Vagnen har vi inte hämtat än från goda vänner.. Bebisen kan inte sova i sängen med mig och mannen då den är för smal (så - panikköpa madrass alt putta ner mannen på en madrass på golvet så får bebis sova med mig tills vi köper madrass till sängen.. hehe). Såatteh, jaaaajaaaa - det löser sig. Bebisen kommer nog stanna tiden ut tror jag. Är iallafall inställd på det. ;)
 
Men ändå.. Snart börjar ett nytt okänt kapitel av det där så kallade livet. Mamma.. Ja jösses. Det ska nog gå bra, men ändå är det lite läskigt att tänka på vilket ansvar det trots allt är att bli/vara förälder. Forever. o_O
Bebis, slö,
Jag klev ur duschen nyss, inget sensationellt med det. När jag duschade, för en gångs skull längre än fem minuter, så funderade jag på det ena och det andra. Viktiga saker som "borde jag fila fötterna idag?" och "det är väl inte så farligt om man råkar ha lite duschcreme i håret av misstag när man redan har schampo i håret?", sådant där normalt liksom.

Men jag tänkte också på lite annat. Kom plötsligt att tänka på vad jag gjort i mitt liv för kärlekens skull. Alltså vad jag gjort för att glädja en pojkvän, både nuförtiden och under alla år sedan min första pojkvän. Jag har gjort allt möjligt, förstås. Alla tycker inte om samma saker. Jag bakade hallongrottor för fyra år sedan, jag tycker inte ens om hallongrottor men jag bakade det för att min dåvarande pojkväns favoritkakor var just hallongrottor. Elva år sedan gick jag fem kilometer iförd stövlar med jobbig klack, på en vandringsled över stockar och sten för att min pojkvän ville promenera från en stadsdel till en annan för att visa var han bodde då - promenaden gick bland annat genom en kohage. Jag har provat olika snussorter (stoppa upp en prilla alltså, max en gång med varje provad sort) för att en kille insisterade på att jag skulle prova - "sexigt med tjejeer som snusar". Joellerhur... En kille har fått fotmassage en längre stund, både med och utan strumpor kvar på. "Och?" tänker du kanske. Fötter är bland det värsta jag vet! Jag vill inte röra andras fötter (barnfötter går bra..) om jag inte är absolut tvungen. Man kan lugnt säga att en del saker knappast varit smarta val sett ur något perspektiv alls, förutom nöjda pojkvänner/killar då förstås.

Så är det väl med mycket här i livet. Man gör saker för andras skull, för att det glädjer dem och för att man vill behaga dem medvetet eller omedvetet. Andra gör saker för att jag ska må bra och bli glad, det är jag otroligt tacksam för. Jag tycker att det är helt okej, så länge det är ge och ta som gäller och inte bara ge ge ge och aldrig få något tillbaka.

Energitjuvar är proffs på att ta ta ta men aldrig ge något tillbaka, i någon form. Jag är överlag dålig på att säga nej, men tycker att jag har blivit bättre på det - mycket bättre rentav. Även om det dåliga samvetet och "jag borde ha..." springer ikapp ibland. Jag förväntar mig inte att andra ska släppa allt och ställa upp för mig i alla lägen, lika mycket hoppas jag att andra inte tar mig för given på det sättet.

Nu spårade jag ur en aning här, men jag fick akut skrivklåda när jag stod i duschen och började fundera på diverse olika saker. Som synes..

Det är dags att slänga handduken över duschdraperistången och borsta tänderna. Krypa ner i sängen och hoppas på att somna snabbt, imorgon väntar en vanlig nio timmar lång arbetsdag. Sedan är jag ledig i tre dagar, skönt!

Bebis var aktiv en stund sedan, jag nämnde det för sambon som lade handen på magen. Då rörde sig bebis inte ett dugg mer så han kände inget. Taskmört till bebis det där emellanåt tycker jag. ;)