En massa svammel.

När jag gjorde cheesecake häromveckan så lovade jag mig själv att inte baka något mer denna månad. Äter för mycket "skit" just nu, onyttigheter gånger tio. Idag är det sådan där hjärtedag. Pank som få (för 3,10kr på kontot kan knappast räknas som en stor förmögenhet..) för tillfället så någon köpt present var det inte tal om i år. Men NÅGOT ville jag iallafall ge min make, som står ut med mig och sådär. Igår kom jag på att jag idag helt enkelt kunde ta och använda en bonuscheck från ica för att köpa ägg och baka makens favoritkaka (kokoskaka) till honom. Han är helt besatt av den och kan inte riktigt hejda sig när han väl börjat äta av den. Perfekt present! :)

Imorse när jag sov mellan två amningar så drömde jag (drömmer mycket..) att jag gick ut gymnasiet, en massa knas var det men hur som helst så fick jag pengar av mina föräldrar i examenspresent. För alla års slit i skolan och allt det där. Lustigt nog hade jag redan min bebis och make i drömmen så pengar behövdes verkligen. Skapligt paff jag blev imorse när jag vaknade och slösurfade in på facebook via mobilen och såg att mamma skickat ett meddelande där. Hon önskade oss en fin alla hjärtans dag och skrev också att hon satt in lite pengar på mitt konto så att vi kan unna oss sushi idag eller kanske någon dag i helgen. Halvt som halvt en sanndröm alltså! Dvs att jag fick pengar av mina föräldrar och så vaknar jag och har fått det. Mycket välkommet och sushi blir det definitivt på lördag eller söndag! :) 

 

Idag har jag och bebis haft en bra dag. Maken jobbar länge på torsdagar så vi hade en massa tid på oss att dona och greja härhemma. En maskin tvätt har körts och hängts ivrigt påhejad av bebis. Har även diskat, varit och handlat och bakat den där kakan. Hela tiden med en glad bebis som enmanshejarklack i sin babysitter och i vagnen när vi handlade. Han var väldigt glad och sprattlig när jag piffade till mig lite också. Första gången sen julafton som smink hittat till mitt ansikte. Ögonskugga och mascara, dessutom håret uppsatt på annat sätt än i en tråkig knut i nacken som oftast nuförtiden pga hårfällning och klåfingrig bebis. Behöll jeansen på efter handlandet och drog på mig en snygg tröja också istället för att sunka omkring i makens t-shirt.

 

Man kan säga som så att maken blev mycket mycket mycket glad och överraskad när han kom hem. Helt klart en lyckad grej det här med kakan och att piffa upp sig lite för honom som i vanliga fall som sagt ser mig i mysbrallor och stora t-shirts.. ;)

 

Gah! Blir döv pga högljudd diskussion mellan svärmor och maken över skype. Om vad vet jag inte då de pratar ungerska, såklart. Herregud vad de argumenterar. Är van vid att de slöpratar lite lugnt sådär och inte härjar på det där viset. Bebis sitter och slappar i hans knä och donar med sin Iorsnuttis, helt oberörd av deras högljudda babbel. Dock ska jag ta honom nu och gå omkring lite med honom, gaser i magen på lillprutten. :(

 

Jaha, tydligen bestämde sig den här kroppen att dippa idag. Psykiskt alltså. Det var ju himla trist (duh..). Känner spontant att det är en himla tur att jag står på en "underhållsdos" antidepressiva, annars hade jag troligtvis varit på väg ner i en "riktig" depression nu istället för att dippa lite några dagar. Det är ingen nyhet att jag helt enkelt får återfall ner i depressioner när jag inte medicinerar, så även om jag äter låg dos så gör det stor skillnad på måendet. Dessutom är jag så van vid depressioner och ångest att jag numera vet hur jag ska handskas med dem. Jag får inte panik för att jag dippar några dagar, jag vet att det går över.

Min man frågade nyss varför jag är så tyst (och gudarna ska veta att "vara tyst" inte är min starka sida). Jag sa att jag inte har något att säga och innan dess sov bebis på mig i ett par timmar och då var jag tyst också. Plus att han ändå var i köket och diskade och lagade mat. Han sa att det märks att det är något fel och jag sa som det var. Han undrade då om han ska sova med bebis inatt (vilket han aldrig gör natten till vardag pga jobbet) och jag sa att det behövs inte. Det gör ingen skillnad. Han frågade för säkerhets skull några gånger till, men nej. Sova med bebis är inte ett problem, vi ligger ju och trynar länge på morgonen osv.

Nu borde bebis vara i säng dock, men eftersom han sov två timmar nu på kvällen så.. eh.. pigg nu. Han brukar ta en halvtimmes powernap men den blev visst flera timmar lång. Nåja. Sängen är redo och jag ska borsta tänderna så får vi helt enkelt lägga oss och .. tja.. han är hungrig så mat kan han ju få iallafall och sen lär det dröja innan han somnar ikväll misstänker jag. Jaja.

Så kan det gå.

Imorgon ska jag och bebis sova på annat håll. Han och jag ska vara hundvakt en bit utanför Uppsala. Maken lämnar oss där (stannar några timmar som sällis dock) och hämtar oss sen på tisdag för vidare färd norrut då jag har en tid hos frisören 15.00 på tisdag. Verkligen dags nu, var trots allt ett år sen sist..

Ett år sedan, nionde februari 2012 plussade vi. 12 dagar efter beräknad mens (eller icke-mens..). Symptomen fanns där redan innan beräknad mensdag, dock ville jag inte ropa hej förrän jag faktiskt sett ett plus på riktigt. Hur mycket det än pikades om att jag visst var gravid vare sig jag ville fatta det eller inte. Ett år sedan alltså. Jösses.

Idag, nionde februari 2013, hörde jag min älskade son skratta ljudligt för första gången. Han är en glad bebis och ler mest hela dagarna känns det som, men inte förrän idag hörde jag det ljuvliga ljuvliga ljudet av min skrattande bebis. Maken hörde bebis skratta redan i onsdags när jag var i tvättstugan, men nu fick jag också äntligen höra det! Gulle gulle gulle. :)

 

 

 

Nu har det visserligen gått över till tionde februari, men när jag började skriva inlägget så var det fortfarande nionde... Basånivet! ;)

En lördag alltså. Visserligen bara i tio minuter till, men ändå. Den här lördagen har jag varit i stallet en sväng (fixat och donat + ridit en kortis), hälsat på päronen pga att pappa behövde kolla bromsarna på bilen och så.. hanns inte så mycket mer nej. Föräldrarna bor sex mil bort och det tar tiiiiid att kolla bromsarna på bilen. Den där sonen vi har, han vaknade för dagen vid tio och sedan tyckte han visst att det inte skulle sovas så mycket på dagen. Det vet vi ju alla hur det slutar då va?

 

Jepp. Övertrött bebis. Han sov en halvtimme eller så hemma innan vi åkte och så kanske tjugo minuter i bilen (framåt slutet av resan). Vi var framme hos päronen framåt tre någongång. Massa intryck + redan trött bebis = GAH! Det var glada miner ett tag men sedan vrålade han som om det gällde livet. Efter mycket om och men kunde han komma till ro i min famn i gungstolen och där sov han 1,5h. Han vaknade när vi skulle åka hem, var glad och jollrig. Sen sov han nästan hela vägen hem i bilen. Det tog en stund att natta ikväll (pappas nattning/natt), det vrålades en del. Men nu så, nu är det tyst.

Själv hade jag tänkt spela lite datorspel (Guild Wars 2) men det blev det då inget av. En stor patch eller något liknande skulle visst laddas ner och det går sjukt långsamt. Dessutom ballade datorn ur och behövde startas om och vips så var klockan för mycket och jag bör lägga mig snart. Somnade alldeles alldeles för sent igår..

Annars då? Jag gosar med en katt just nu. Hon är nöjd över att famnen är ledig, kvalitetstid med matte.. :)

Känns lite skumt att jag bara ammat 3-4 ggr sen kvart i tio igårkväll. Ammade sonen i sängen innan han skulle sova och sen tog ju pappa natten så jag pumpade ur brösten vid tvåsnåret. Sedan orörda bröst till nio på morgonen då båda var spända och gjorde sjukt ont. Pumpade då ur 250ml och eftersom han inte klev upp förrän vid tio och då inte var hungrig och jag behövde åka till stallet (runt halv elva) så matade såklart min man honom medan jag var borta. När jag klev in hemma så åt Filip preciiis upp flaska nr två med urpumpad mjölk. Mina bröst då? Spända och fyllda igen, såklart. Bara att sätta sig och pumpa ur dem så att de inte skulle balla ur totalt. Ingen amning förrän vi var hos mina föräldrar och fisrumpan blev hungrig. Ammade vid två tillfällen och så när vi kom hem nu på kvällen (blev dock tvungen att pumpa ur ena bröstet då sonen bara äter från ett per amningstillfälle). Sedan ammade jag honom i sängen innan han skulle sova. Och nu då? Tja, nu lär jag pumpa ur lite innan jag ska sova för annars kommer brösten börja göra ont igen. Pumpa ur och informera maken om att det finns urpumpad mjölk att ge sonen när han vaknar. Visst får han ersättning de nätter maken tar och jag inte pumpat ur, men helst bröstmjölk så det är klart den ges först och ersättning de andra målen. Bebis är iallafall mätt och nöjd oavsett vad han får av det, som tur är. :)

Min man har tagit helgnätterna i bra många veckor nu. Jag informerade honom om att på fredag kommande vecka så tar jag natten istället. Han blev paff och frågade varför och jag sa att dels så ska jag upp snortidigt på lördagen för att åka till stallet och därmed ändå behöver lägga mig tidigt och dels så vill jag att han också ska "få" sitta uppe och drälla en helgkväll utan att behöva tänka på att han har en son att natta också. Då frågade han vilken kväll i veckan han ska natta sonen istället för fredagskvällen då, så att jag kan roa mig med annat (som nu) istället för att lägga mig med sonen (och istället lägga mig lite senare när sonen redan sover och sådär). För den som nattar bebis nattar även sig själv i samma veva, då det brukar ta sin lilla tid och det inte är värt att kliva upp igen. Man blir trött själv. ;)

Oavsett vad så lär jag ta ett bad imorgon. Min rygg gör ont och den vill lägga sig i ett varmt bad. Skulle lätt kunna tappa upp ett bad nu mitt i natten och ligga där och värma upp musklerna men eh.. nä, någon måtta får det vara på saker och ting trots allt. Istället ska jag borsta tänder, rensa kattlådorna och sen bädda ner mig.

Eller ja.. Pumpa ur brösten, borsta tänderna, rensa kattlådor och sen bädda ner mig. Lika bra att påbörja det hela då klockan redan är kvart över tolv!