En massa svammel.

Det här så kallade livet, det rullar på. På både gott och ont antar jag, som med så mycket annat.

 

Om 12 dagar blir Lillknubben ett år. Ett år alltså? Tiden.. den bara går och går. 

 

Bland det sötaste jag vet är när han kryper på alla fyra, speciellt när han sätter fart mot något. Han tar så korta "krypsteg" (?) framåt att det ser hemskt roligt ut. Han är rätt bra på att underhålla oss, på alla möjliga sätt.

 

Själv är jag i en svacka, det är inte så mycket att göra åt.

 

Katterna mår bra, hästen mår bra, bebis mår bra, maken mår bra. Fem av sex mår bra, det får väl anses som helt okej trots allt.

 

Nope, roligare än såhär blir det inte.

 

Han växer och frodas, vår lilla stora kille. Mindre än en månad kvar till hans ettårsdag. Ett år? Oj!

 

Han tar sig framåt med en jäkla fart (tack och lov så går han inte än, när han gör det så kommer lugnet på allvar att vara över), är överallt och ingenstans innan man ens hinner blinka. Han sätter sig upp från liggande och tycker att det är fantastiskt roligt - speciellt i spjälsängen..

 

Fortfarande så är han en strålande glad liten snubbe med humor, för det mesta iallafall. Än så länge är han relativt lugn och ett "lätt" barn. Vilket troligtvis innebär att om han någongång får ett syskon så kommer det bli en vilding..;)