En massa svammel.

Det här så kallade livet, det rullar på. På både gott och ont antar jag, som med så mycket annat.

 

Om 12 dagar blir Lillknubben ett år. Ett år alltså? Tiden.. den bara går och går. 

 

Bland det sötaste jag vet är när han kryper på alla fyra, speciellt när han sätter fart mot något. Han tar så korta "krypsteg" (?) framåt att det ser hemskt roligt ut. Han är rätt bra på att underhålla oss, på alla möjliga sätt.

 

Själv är jag i en svacka, det är inte så mycket att göra åt.

 

Katterna mår bra, hästen mår bra, bebis mår bra, maken mår bra. Fem av sex mår bra, det får väl anses som helt okej trots allt.

 

Nope, roligare än såhär blir det inte.