Den här veckan har onekligen varit lite rörig. Jag har varit smått virrig och lite annat.
 
  • I tisdags tog jag bilen till stan för att jag hade tid hos psykologen klockan 11. Efter det åkte jag till sjukhuset för att jobba under eftermiddagen. Parkerade vid studenternas och allt var frid och fröjd. Ringde maken på eftermiddagen före 16 och bad honom komma och hämta mig efter jobbet och skjutsa mig till stallet (för att spara tid, slippa ta bussen hem och byta om och byta till bil osv). Ni inser redan här vad det blev för fel va? Exakt. Jag bad alltså honom komma och hämta mig. Med bil. Satte mig i bilen och vi hann väl rulla ett par hundra meter innan sonen frågade om jag åkt buss till jobbet. "Ja jag tog bussen idag" svarade jag och så fort jag hade yppat orden insåg jag att shit shit shit jag hade inte alls åkt buss utan bil. Maken suckade och skjutsade mig till bilen några hundra meter bort . . . Jag tog med mig sonen till stallet och maken drog hem och lagade mat. Som om det där inte var nog så skickade jag ett sms för att avsluta parkeringstiden. Hade lagt lapp med "SMS" synlig i framrutan för eventuella p-vakters granskande ögon. Fick tillbaka sms om att det inte gick att avsluta parkeringstiden eftersom ingen startats. Ojdå. Tur i oturen att jag inte hade fått en p-bot då jag stått där i fem timmar utan giltig biljett. Kände mig rätt puckad rent allmänt den dagen.
  • I torsdags skulle jag få skjuts av maken till jobbet eftersom affären inte öppnade förrän 8 och månadskortet var slut för perioden och jag hade alltså inte möjlighet att skaffa en ny 30-dagarsperiod före jobbet. Han åker ändå bil varje torsdag, skjutsar sonen till förskolan och så vidare till sitt jobb. Passerar stan så det var ju inget konstigt med att skjutsa mig. Jag ställde min väska mitt bakom min bil (som var dagens bil dagen till ära) och gick till höger bakdörr för att hjälpa sonen med att sättas fast i sin stol där i baksätet. Sa till maken som slängt in grejer på andra delen av baksätet att jag tänkt sitta där varpå han säger att jag väl får plats i framsätet och ja det fick jag väl så hoppade in där. Alla satt fast och det var dags att backa från p-platsen och dra. Åter igen inser ni nog vart detta är på väg va? Jepp. Han backade över min väska. Eftersom jag helt förträngt att jag ställt den bakom bilen och eftersom jag inte satte mig i baksätet (vilket hade tvingat mig att gå bakom bilen för att komma runt till andra sidan och därmed snubblat över väskan på vägen dit) så blev den överbackad. Som tur var inte med några däck utan rullade några varv med hjälp av undersidan av bilen "bara". Hade varit härligt med en väska överbackad av bildäck med tanke på att jag bland annat hade en banan i väskan. . . ;)
  • Det slutade förstås inte där på torsdagen, alltså vid det där med en överbackad väska. Nejdå, när jag kom till jobbet och gick iväg för att fylla på busskortet med en ny period i "kiosken" där på sjukhuset så frågade hon i vanlig ordning när jag ville att det skulle börja gälla. "Idag" svarade jag förstås, det vill säga 25/8. Mitt kort hade ju slutat gälla 04:00 på morgonen då. Trodde jag (vad annars). När jag skulle åka hem från jobbet och därmed skulle blippa kortet på bussen så gick det inte sådär jättesmidigt. Såklart. Varför inte? Jag hade inte mindre än två perioder som överlappade varandra ett par dagar. Visade sig att gamla 30-dagarsperioden gällde till 26/8 och inte tidigare som jag trodde och nya började ju 25/8. Klantarsle. Nåja. En dag tidigare jag måste fylla på nästa månad (25:e istället för 26:e). Men ÄNDÅ!
Utöver dessa små finfina händelser så har det varit allmänt drygt. Sådär som det är ibland. Handtaget på kartongen med 10 liter kattsand gick av 50m från ica på vägen hem därifrån idag till exempel, fick bära den under ena armen eftersom jag använde andra till att kånka på en kasse varor (några kg där också ja). Otympligt och drygt, men lite av ett i-landsproblem. Förstås.
 
Idag har jag varit hemma själv med sonen hela dagen. Det händer inte alltför ofta.
Från 11 till 18:30 satt jag totalt 30 minuter och det utspritt på någon minut i stöten, om man inte räknar med bilresan till och från IKEA mitt på dagen. Skulle storstäda och insåg att jag måste plocka undan leksaker från golven och helst från andra ställen också för att kunna dammsuga och städa ordentligt. Insåg också att den förvaring som finns inte räcker till. Bestämde mig där och då för att åka till IKEA och köpa en likadan förvaringsmöbel (Trofast) till som vi redan har till sonens leksaker i vardagsrummet. Min son ÄLSKAR IKEA så när jag nämnde att vi ska dit så sprang han och tog av sig sin pyjamaströja och kom tillbaka med en t-shirt och gjorde sig klar. Behövde så att säga inte säga till två gånger om att vi skulle iväg någonstans. På vägen dit hörde jag "jag älskar dig mamma" sägas till mig fyra gånger från baksätet. En gång hördes även "jag älskar IKEA". Vi var väl inne i varuhuset en halvtimme totalt. Kom ut därifrån med det vi skulle (möbeln i sig, tre lådor/backar till den och gardiner för 29:- till vardagsrummet - ena katten har lekt sönder de gamla 29 kronorsgardinerna som hänger ytterst) och varmkorv i magen. Hem för att skruva ihop möbeln och jag svettades som en idiot då det var en varm dag och jag är ett svetto rent allmänt. Jag blir grinig när jag svettas mycket. Hatar det. Att svettas alltså, speciellt i den där omfattningen.
 
Innan vi åkte till IKEA slet jag ur sängkläderna ur sängen och tvättade dem för att kunna hänga dem ute på tork. Stormvindar ute så de torkade på några timmar. Smidigt. Tvättat mer än så idag. En sån dag. Storstädat. Bara att dammsuga tog exakt 1 timme utan uppehåll. Höll som sagt igång hela eftermiddagen och det var väldigt skönt att sätta sig ner och äta mat vid halv sju. Sonen fick välja mat idag så det blev pasta och köttbullar. Lagom avancerat.
 
Nu på kvällen har jag varit i stallet och grejat. Red ut en sväng i skymningen på min tanthäst och det var lite väl spännande emellanåt för henne tydligen för hon var spänd som en fiolsträng och på tårna på åkern när vi gick hemåt. Såg och hörde "spöken" som inte jag kunde se eller höra. Diverse djur var förstås aktiva i närheten (rådjur och räv) så antar att hon kände av dem men såg dem inte. För allas säkerhet så kortade jag inte tyglarna, för det hade hon tagit som en "OK NU SPRINGER VI!"-invit alternativt "JAHA DET VAR NÅGOT FARLIGT PÅ RIKTIGT EFTERSOM DU KORTAR TYGLARNA MATTE!!". När vi kom ut på grusvägen så hoppade jag av och promenerade hem med henne. Med tanke på hur spänd och på tårna hon var så var det rätt beslut, hon hade väldigt bråttom hem och hörde konstiga ljud från skogen. Räv/rävar eller liknande som lät och det var läskigt och då får man bråttom hem till tryggheten i stallet. Även som gammal rutinerad häst. Knashäst. :)
 
Nu tänker jag sova, även om det är sovmorgon imorgon igen. Idag vaknade sonen strax före 8 och vid 8 ville han lämna sovrummet och tjatade upp sin pappa. Alltid alltid alltid pappa som måste kliva upp med honom om han vaknar före oss. Mamman (dvs jag) får ligga kvar hur länge som helst. Jag valde att dra mig till halv tio. Det var skönt. Bara ligga där och drälla. Imorgon lär det bli något liknande, det är inte mig han vill ha upp för sällskap och frukostfix på morgonen. Spelar ingen roll om jag erbjuder mig eller vad någon av oss säger, det är pappa som gäller vid uppstigning. Punkt. Jag har så att säga absolut inget emot det. ;)