En massa svammel.

Hade planer på att använda min egentid/min uppesittarkväll till att skriva ett mer ordentligt blogginlägg. Det blir det inget av, nu är jag för trött. Gav nästan upp det här med att sitta uppe sent redan vid halv elva, men fastnade med något och vips så var klockan halv tolv. Eh, oops? Så kan det gå.

Snöat in totalt på en låt, kan inte sluta lyssna på den. Ungerns bidrag till ESC i år. Kedvesem.

 

Så det är vad jag gjort, lyssnat på låten på repete och slöklickat runt på internet. Rensat lite bilder från min telefon, minnet är visst rätt fullt. Sådana tråksaker har jag sysselsatt mig med. Living the dream så att säga..

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen intill maken och bebisen. Få se när inatt jag kommer vakna av bebis stortå i naveln, har hänt mer än en gång och lär hända igen. Han blir mer och mer rörlig och ligger inte kvar så fridfullt och fint där mellan oss utan ligger mer på tvären och sådär. Då får man räkna med små fötter inkörda i naveln/magen bland annat. Det står jag så gärna ut med så. ;)

Vad jag inte står ut med är att ena katten är sjukt uttråkad runt fyra-fem på morgonen och tycker att ALLA ska vara vakna bara för att hon är det. Låt oss vara kattskrälle och roa dig själv! Helst inte i sovrummet då tack...

Det här blev ju ett skapligt långt inlägg ändå i slutändan. Jag kan inte fatta mig kort.. omöjligt är vad det är.

Är på sjuuuuukt dåligt humör idag. Sådär genomruttet inifrån och ut. Lättretlig, rastlös och allmänt less. Känner hur det kokar inombords sådär så det kryper i kroppen. Seg och trött och bara.. blä. Tur att det är sovdags snart för mig och sonen. Vill inget hellre än att denna dag ska ta slut!

Det där illamåendet och kräkandet jag skrev om senast.. Det var en släng av magsjuka. Enough said.

Bebisen sitter i sin matstol och krystar i tid och otid medan han tittar på Babblarna en sväng. Oklart om det gett resultat eller inte, om inget nu så lär det väl dyka upp senare innan sovdags. Eller dyka upp.. snarare dyka ner. ;)

Jaha.. hade ambitioner om att skriva mer än såhär, men har inte ro till det. Det får bli en annan dag. Kanske imorgon när jag har uppesittarkväll? Vi får se. Maken får äran att söva bebis två kvällar i rad. Imorgon och i övermorgon kom jag på nu, på tisdag ska jag nämligen på personalaktiviteter med jobbet. Femkamp och sen thaimat på restaurang. Det blir nog trevligt det.

Nu.. förbereda inför sänggång. Bebis har inte sovit så mycket under dagen idag så vi kan lika gärna lägga nattningen lite tidigare. Ibland tycker han att det inte spelar någon roll att han inte sovit "nog" under dagen utan ligger ändå vaken till halv tio-tio trots tidigare nattning.. Har iallafall redan serverat honom gröt, en timme tidigare än vanligt..

Jag har en fobi. Eller ja, inte bara en men nu tänkte jag på en specifik. Som ger mig panik och ångest och som jag är rädd för så innerligt att jag vill gräva ner mig i en grop och aldrig komma fram igen om jag känner att det är på G.

 

Att kräkas.

Paniken som sprider sig i kroppen innan, när jag anar men inte ännu vet om det kommer bli av. Sen när jag inser att det kommer att bli av, men inte vet exakt när.. Å n g e s t.

Kände mig skum i kroppen tidigare ikväll. Lite skum i magen sådär, men det har jag känt i tre dagar nu utan att det eskalerat åt något håll. Nu ikväll, som är min uppesittarkväll (dvs - maken nattar bebis), så kände jag dock att det började kännas ännu konstigare. Illamående och det ordentligt. Värsta känslan ever. Ville kasta mig ut i friska luften men gjorde inte det, insåg att det inte kommer hjälpa.

Istället tog jag en dusch, efter duschen torkade jag mig och tog på mig underkläderna medan jag kände att snart går det inte att förneka längre. Ställde mig vid toaletten och väntade, inom en minut spydde jag för allt kroppen pallade medan jag kallsvettigt skakade och hulkade pga kräkningar och gråt. Sen sköljde jag munnen och borstade tänderna som en idiot.

Som om det inte är illa nog att spy så blir man ju påmind ett bra tag efteråt att man gjort det. Äcklig smak i strupen, svår att bli av med. Mår iallafall inte lika illa längre. Hoppas hoppas hoppas det "bara" var något jag ätit och som kroppen nu gjort sig av med, magsjuka har jag noll lust med. Ligger hellre däckad i influensa eller annat en vecka än är magsjuk en enda dag.

Jag gick och väckte maken och bad honom komma ut från sovrummet så att jag kunde prata med honom. Gråtande berättade jag om vad som hänt och hur läget är. Frågade om han kan ta bebisen inatt (ge mat osv) så att jag kan sova på soffan. Är inte helt bekväm med att ligga inklämd mellan make och bebis om jag behöver upp och det snabbt.. Då är soffan tre meter från toaletten bättre. Känns säkrast så.

Så.. han har varit uppe och förberett flaskor och portionerat upp pulver i en behållare osv inför natten. Själv gosar jag med en katt och dricker vatten och försöker tänka bort den äckliga smaken i munnen. FÖRSVINN! Inte katten alltså, men smaken.. :(

Varsågod för en massa detaljer ni nog klarat er utan.

 

Håll tummarna för att det är något som verkligen gått över redan nu..