En massa svammel.

Kan inte gärna påstå att jag är en käck pigg alert människa idag inte. Det är jag å andra sidan sällan andra dagar heller, men verkligen inte idag. För lite sömn och den sömn jag fick var upphackad. Rejält upphackad. Nåja, jag kan slänga mig på sängen och vila i eftermiddag som tur är. Alla andra här i hushållet vilar för fullt just nu. En katt i fåtöljen, maken i sängen och den andra katten ligger på en hög kläder i hallen. Kläderna ska slängas i soporna - därav att de ligger i hallen vid ytterdörren. Maken ligger och kramar en stor åsna medan han slumrar. Brukar annars ha en kudde att lägga armen om när jag inte ligger i sängen, men nu fick det visst bli den stora åsnan Murphy (mest kallad "Donkey" dock) som fick hoppa in som substitut. Gulligt värre. ;)

Vecka 37+4 är det idag förresten. Bebis har fått mig att plötsligt utbrista "MEN BEBIS!" och "UNGE!" flera gånger under morgonen pga bök och stök som helt enkelt gjort lite väl ont. Förstår dock bökandet och stökandet, trångt därinne och det vet man ju själv hur det är när man sitter/ligger still för länge att man blir stel och vill sträcka ut sig och sådär. Skillnaden är väl dock att för bebis del finns det begränsat med utrymme att göra det på så det.. ehrm... känns lite mer på den arma mamman som bär runt på barnet. ;)

 

I onsdag var jag till BM lite hastigt och lustigt. Dock inte till min vanliga utan till en annan. Har ont upptill på magen och även om jag inte varit orolig över smärtan så har det ju gjort så ONT att det varit störande. Därför ringde jag till MVC och hörde mig för lite om det där och fick en tid några timmar efter samtalet. Fick lämna urinprov och ta blodtryck. Bebisens hjärtljud lyssnades det på och det klämdes lite på det onda området. Fruktansvärt ömt och ont helt enkelt och BM hade inga svar att ge. Alla prover såg bra ut. Hon ringde till bland annat förlossningen och hörde sig för och de sa att jag skulle tillbaka till BM efter två dagar (dvs i fredags) så dit pallrade jag mig i fredags med morgonurin i ett provrör i högsta hugg (i fickan..). Urinprovet visade inget, blodtrycket var perfekt, hjärtljuden var också fina och det enda som inte var fint var att smärtan var kvar och gjorde ooont. Jag fick då en tid på bedömningsmottagningen 14.30 och drog med mig maken dit. Fortfarande rätt säker på att det inte skulle vara något farligt, men BM ville att det skulle kollas upp för att reda ut vad det var.

 

CTG i 35 minuter, lite väntetid i väntrum och så bli klämd på rejält av en läkare, snabbt UL (som jag inte såg något av) och blod som togs från min arm - det sammanfattar besöket. Läkaren sa att det är i musklerna smärtan främst sitter, de muskler som fäster i revbenen framförallt. Sträcks ut och töjs och så bebis rumpa i närheten som bonus ger smärtan. En smärta jag troligtvis får dras med fram till förlossningen. "Känns värst i början, sen brukar det göra lite mindre ont för det mesta" peppade hon med. Åh.. så bra. Blodprovet som togs var för att kolla levervärden och gallan (?). De skulle ringa om det var något, annars inte. Tre timmar efter besöket ringde de från sjukhuset och sekunderna innan han i luren klämde ur sig "tänkte bara meddela att proverna såg bra ut, bra levervärden och sådär!" hann jag inombords tänka "men vad fan nu då?". Jag var liksom rätt säker på att proverna skulle se bra ut och så ringer de... iofs för att säga att de såg bra ut men då de sagt att de bara skulle ringa om det var något avvikande eller sådär så.. Tja. Vad fan helt enkelt.

 

Nåja, skönt att få det bekräftat att det inte är något att oroa sig över. Även om jag inte oroade mig över varken mig själv eller bebis, kändes inte som en sådan smärta som skulle vara.. farlig på något sätt men då jag aldrig känt sådan smärta förut så ville jag ändå höra mig för om den och det gjorde jag rätt i. Dumt att chansa helt enkelt. Inte långt kvar nu!

 

Apropå det så är det flera i föräldragruppen som fått bebisar. Iallafall tre har meddelat via mail att de fått sina guldklimpar. Hittills två pojkar och en flicka. En kom dagen efter att hon gick in i vecka 40 (24 aug), en fick bebis 23/9 (BF 2/10) och så en tredje fick bebis 16/9 (BF 25/9). Vet inte om fler fått, men det är åtminstone tre som hört av sig till oss andra i gruppen. Det händer grejer helt enkelt. :)

 

Imorgon ska jag på ett rutinbesök hos BM. Ett lite längre besök, ska lämna prover på labbet innan också. Näst sista besöket hos BM, om det nu inte är så att bebis kommer innan det sista inplanerade besöket. Vi planerade in ett 15/10 (två dagar före BF) utifall att - bebis kan ju lika gärna ligga kvar därinne längre eller för all del komma tidigare men vi kände att det ändå var bra att boka in en tid då. Går ju alltid att avboka om "leveransen" blir av tidigare så att säga. ;)

 

Vissa sammandragningar känns lite mer än andra. Förvärkar helt enkelt. Lite molande värk som de där första veckorna av graviditeten när livmodern började växa och ha sig. Vissa dagar rycker jag mest på axlarna inför det faktum att förlossningen närmar sig och tänker "vi tar det som det kommer" (eh, som om man har något val..) och vissa dagar känner jag mig lite rädd och orolig inför vad som komma skall. Jag vill hemskt gärna slippa kejsarsnitt så jag hoppas inget "händer" så att jag måste snittas. Tänk om tonåriga jag hade läst det här nu.. Som yngre var kejsarsnitt det enda tänkbara alternativet om jag någonsin skulle bli gravid och föda barn. Man kan säga att jag ändrat mig på den punkten. Självklart toppen att kejsarsnitt finns att ta till när det behövs, men det är inte mitt förstahandsval längre. Som tur är. Må så vara att jag är rädd inför förlossningen, men jag är säker på att jag kommer att klara av det alldeles utmärkt utifrån mitt perspektiv och med toppenstöd i form av min älskade man och det team som hjälper en vid förlossningen. Det blir som det blir helt enkelt! Jag har åtminstone slutat låtsas som att det INTE alls behövs en förlossning i slutet för att få ut bebis. Några månader sedan ville jag helst inte tänka på att bebis ska ut också.. genom ett hål som känns som för litet för en bebis att komma ut från. Hehe

 

(Okej, jag vill helst inte tänka på just den detaljen nu heller - men du fattar kanske hur jag menar..)

 

Nu måste jag lägga mig. Med varm vetekudde i ryggslutet.

 

Kort taget i v36+5, fint fotat i en provhytt på KappAhl under amningsbehåprovning: