Det här med att vara gravid.

4kommentarer

Det är inget jag tar för givet, det här med att jag är gravid alltså. Jag är lyckligt lottad som dels KAN bli gravid (som bonus gick det snabbt att bli det också) och dels för att jag hittills haft en bra graviditet. Inga större problem så att säga. Klarade mig mycket lindrigt undan illamående, har känt av foglossning ett par gånger och det efter någon form av ansträngning jag inte brukar pyssla med alltför ofta (springa uppför trappor när jag var stressad ledde till känningar en gång tex) och det som egentligen stört mig mest är perioder med envis huvudvärk och att jag än lättare än vanligt får yrsel. Helt enkelt haft det bra hittills. Inga konstiga blödningar, ingen skum smärta eller någon form av oro alls. Bebis sparkar och lever om, känns att h*n växer och blir starkare.

En annan oktobermamma som hängt i samma trådar som jag på ett forum var nyligen på en kontroll hos BM, den där vanliga 25 veckorskollen. Allt var bra, hjärtljud och hennes värden osv. Hon och sambon fixade i bebisrummet och ställde iordning där så att det ser fint ut. De var lyckliga och längtade efter att bli föräldrar. Det blev de också, alldeles för tidigt. Senare samma dag eller dagen efter hade hon fått en blödning och kraftig smärta, de åkte in och förlossningen gick inte att stoppa. Lillkillen föddes i v24+5, var 34 cm lång och vägde 796g. Hon höll honom i handen när läkarna kämpade för hans liv men han orkade inte överleva utan dog. Chocken och sorgen när något sådant händer är inget jag ens kan föreställa mig, att behöva åka hem utan bebis i magen och utan bebis överhuvudtaget och behöva se hans iordningsställda rum dessutom..

När jag läste om det där så fick jag hjärtsnörp. Ännu en gång kände jag mig extra lycklig över att ha bebis i magen och att h*n verkar ha tänkt stanna kvar där ett tag till (lagom länge till får vi hoppas!). Jag njuter varje dag av att känna bebben röra sig därinne och h*n verkar trivas. Jag tar inte för givet att det kommer att vara problemfritt resten av graviditeten också, verkligen inte. När som helst kan något förändras och hända, det är inget man kan skydda sig och bebisen emot tyvärr. Men det är inget jag tänker på, jag väljer att fokusera på nuet - hur bra vi har det just nu! Oroa mig kommer jag att göra resten av livet sen, det tänker jag inte göra nu innan bebis är ute. Förutom för just.. eh.. själva förlossningen i sig då, den oroar jag mig inför men det är också det enda.

Vi hade tur som lyckades "få till en bebis".

Vi älskar bebben redan, även om vi bara sett en svartvit platt version av bebisen på en skärm.
H*n är mer än välkommen till oss när det är dags att komma ut och göra oss till en liten familj!

4 kommentarer

Carin

18 Jun 2012 21:19

Men usch vad sorgligt! :(

Fröken Nattfrost

19 Jun 2012 10:36

Just för sånthär jag undviker Familjeliv, jag vill inte läsa om det.

Heidi

19 Jun 2012 16:23

Jag går inte heller in på familjeliv. Det forumet har jag inte varit in på en enda gång sen jag blev gravid, knappt innan heller förutom om det dykt upp något inlägg som "svar" när man googlat något..

Andrea

19 Jun 2012 18:33

Vad ledsamt, tack och lov väljer de allra flesta bebisar att stanna i magen, det är verkligen inget vidare med den oron som kommer när de vill ut tidigare - alternativt faktiskt gör det. Fint inlägg för övrigt, blev nästan lite rörd och bebissjuk, ni kommer bli så fina föräldrar ni två :)

Kommentera

Bara jag kan se din e-mail, lovar att inte spamma.