En massa svammel.

Var ju förkyld igår när jag vaknade. Ont i halsen och snorig. I övrigt kände jag mig okej. På kvällen blev det värre. När jag skulle sova blev det ännu värre. Inatt blev det ännu värre. Men alltså.. snälla? Jag vill inte! Vaknade gång på gång med täppt näsa och vrålont i halsen, huvudet kändes flera kilo för tungt och som bonus så var katten uttråkad till och från inatt så hon körde med lite mjauserenader och garderobskrafs. Myspys alltså. Jag fick palla upp kuddarna mot väggen så att jag kunde halvsitta/halvligga för att lyckas skrapa ihop någon form av sömn.

Tur i oturen att jag inte har jobb idag. Jag snörvlar, febrar och har ont i halsen. Just halsen känns liite bättre nu (värst morgon, natt och kväll) men .. i övrigt? Slappardag deluxe minst sagt. Jag som hade planerat en mysig skogstur på hästen i solskenet, kan ju fetglömma det. Här blir det inget ridande alls om jag ska vakna någorlunda levande imorgon.

Kul nästan jämt det här med att vara sjuk. Är säkert såhär männen känner sig när de har en mancold, dock värre än så antar jag. Som en manlig vän sa "du har en mancold nu så då blir kommande förlossning som en fjärt i rymden i jämförelse. Bra va?". Mmm.. eller hur.

På gravidfronten så är det molvärk som gäller, förstås. Kunde varit värre. Molvärk känns som en lindrig grej trots allt, inte avis på alla illamående blivande mammor! Peppar peppar så har jag sluppit det hittills.

Nu kom en katt och krävde gos i mitt knä så jag ska ägna henne lite tid. Snyta mig också. Hämta alvedon också.. sen.