En massa svammel.

Känner spontant att det är tur att jag inte slutade med antidepressiva när jag blev gravid utan bytte till något som är kompatibelt med just graviditet (läs: bebis). Fan vet hur det hade känts att dippa i måendet utan dem. Okej, jag vet hur det känns - lite väl bra till och med. Dock är det inget jag.. önskar uppleva igen så att säga. Kände nu ikväll att det är på väg neråt, inte helt oväntat kanske - det var ett tag sedan det drogs ner såhär. Bara att vänta ut det, har vanan inne på hur jag bör hantera det och mig själv efter år av "träning" eller vad man ska säga.

 

Nog om det.

 

Idag har jag och mannen varit till förlossningen, de flesta andra i föräldragruppen också för den delen. Jag har varit där förut, men det var bra att få komma dit och kika lite nu när det närmar sig. Blir kanske lite mindre skrämmande "OJ!" över det hela när vi väl kommer dit på riktigt när det är dags så att säga.

 

Foglossningen är inte nådig någonstans idag, tack vare man och en fantastisk vän så blev gåsträckan från bil till sjukhus och sjukhus till bil mycket kortare än planerat. Hade jag tagit buss så hade jag fått mycket mycket ont då det är en bit att gå. Undviker det idag, att gå omkring för mycket alltså. Funkar inte helt enkelt.

Igår var jag hos BM förövrigt, det gick bra som vanligt. Hjärtljudet låg denna gång på 150. Jag (jaja, bebis/livmoder/whatever) följer kurvan perfekt fortfarande. Bra att något går som det ska iallafall! Mycket bra. Bebis mår bra därinne och ligger på sniskan precis som jag anat, mycket duktig på att sparka/buffa mamma i sidan..

 

Nähäjaha, roligare än såhär blir det inte idag.