Låter det bekant? Vänner brukar säga så. Åtminstone har jag fått höra det åtskilliga gånger i mitt liv. Tyvärr tänker jag alltid inombords att det bara är något man säger.. utan att verkligen mena det till hundra procent. En av mina bästa vänner på högstadiet sa just de där orden. Jag trodde på dem, man vill ju gärna göra det. Vi kunde prata om allt, vi var bästisar.
En gång i mitt liv har jag ringt en vän efter midnatt av orsaken "behöver en vän att prata med". Ledsen och nere, minns ej varför men behövde prata av mig. Det var just till nämnda bästis jag ringde. Det var tydligt att det inte var okej. Hon lät mig hållas men det var uppenbart att jag borde låtit bli att ringa.
Har man som jag redan problem med att känna sig som en börda så.. tja.. låt oss säga att jag inte nyttjat "ringa en vän" sen dess på det sättet.
Säg inget du inte menar.