En massa svammel.

Vi fick en OK-stämpel i pannan igår hos BM. Både jag och bebis alltså. Bebis ligger kvar med huvudet där det "ska" vara, nu avancerat från rörligt till ruckbart. Nästa steg är fixering, det tar sig framåt det här. Hon hade inga som helst problem med att lyssna på hjärtat, det kunde hon göra mest överallt på magen. Bebisen låg/ligger nämligen med magen utåt istället för på sidan (eller något åt det hållet) som de andra gångerna. Benen ut åt höger fortfarande, förstås. Nu med mage utåt. Hon sa att pappan lätt kan höra barnets hjärta slå om han lägger örat mot magen och det gjorde han igårkväll med stor framgång. :)

 

Två dagar sedan hade jag extra ont i kroppen/fogarna. Inte skönt alls. Då blir man inte sådär översvallande lycklig när ens make ringer och meddelar (när man är på väg hem med bil och är några minuter hemifrån bara) att det varit strömavbrott en längre tid och att det nog är det ett tag till. Detta innebär att hissen inte är i bruk. Vi bor på femte våningen. Foglossning + trappor = very bad. Det krasade i bäckenet (?) hela vägen upp i trapporna trots att jag tog sådana där barnsteg upp. INTE skönt. Strömmen var som tur var tillbaka efter ytterligare 1-1,5h så hissen var i bruk igen när jag senare behövde ge mig ut igen en sväng. Detta ledde hur som helst till mycket smärtor igår och idag är det inte så mycket bättre heller. Tur att jag kan vila mycket idag och dessutom råkar vara gift med världens bästa make som ställer upp och avlastar mig både hemma och gällande hästen. Som ett extratack för all avlastning har jag bakat en kaka innehållandes äpplen idag. Är inte så förtjust i bakverk med bär/frukt i (bakelser och tårta är en sak, men liksom andra bakverk..), men det är okej om man har grädde eller vaniljvisp till. Dagens kaka serveras med grädde. Misstänker dock att han kommer skippa grädden och bara äta kakan. Funkar det också. :)

 

Mamma ringde igårkväll och kollade läget och frågade om BM-besöket. Hon berättade att mormor hälsat på hemma i sitt gamla hus (som numera ägs av mamma och hennes syskon) och var väldigt nöjd. Saknade morfar dock.. Som varit död i 10,5 år nu snart. Mormor ligger sedan många många år på sjukhuset och ja.. det är hennes hem nu. Då och då, speciellt när mina föräldrar åker till Finland, så tar de hem henne på besök över dagen i det gamla hemmet och det är verkligen guld värt! Mormor ser ju annars bara sitt tråkiga rum på sjukhuset och ibland området utanför om hon tas ut på promenad i rullstol. Hon är alltså sängliggande tyvärr. Skruttiga lilla gullmormor. Världens gulligaste tant! Världens näst gulligaste tant (sorry, men jag menar det på ett positivt sätt) är min svärmor. De är båda sådär så att man bara vill krama om dem mest hela tiden.. :)

 

Nu ska jag ta och vispa grädden till kakan. Tror att mannen kommer hem runt halv fem eller så, vet inte exakt. Han skulle svänga förbi stallet på vägen hem från jobbet för att fixa min hästs vattenhinkar i boxen. Jag klarar inte av att lyfta dem, speciellt inte extra dåliga dagar. Jag ska inte lyfta tungt heller så avlastning gällande det är toppen!

 

Såatteh.. 36+1 nu alltså. Bebis skulle kunna komma relativt snart eller om över en månad. BM frågade om jag åtminstone tänker dyka upp på nästa inplanerade besök hos henne den första oktober. Klart jag ska sa jag, då ska vi skriva ner saker och ting på papper som jag ska ta med mig till förlossningen. Så bebis får snällt ligga kvar därinne ett tag till. Tacksåmycketpåförhand. Behöver INTE ha bråttom ut.