Bryta sig ut?

0kommentarer

Om jag inte visste bättre så skulle jag starkt misstänka att bebis försöker bryta sig ut ur min mage genom huden på höger sida av magen. På allvar. Det funkar hur som helst inte, tack och lov. ;)
Apropå hur saker och ting känns. Sisådär en gång om dagen (ibland oftare - om jag haft en aktiv dag på något sätt) känns det som om bebis är precis vid öppningen. Tror att jag skrivit om det här tidigare, men det kommer igen i sådana fall. Som i preciiiiiiiiiiiiis vid öppningen. Sådär så att om jag skulle lägga handen mot skrevet så skulle bebis sträcka ut en hand för att göra high five med mig. Det "kittlas" helt enkelt vid öppningen, så pass långt ner att jag får en känsla av att vilja knipa ihop benen för att bebis inte ska trilla ut (as if!) mitt i ett steg eller så. Det känns som om någon kittlas en med flera fingrar - inifrån. Helt sjuk känsla och svårt att beskriva det på ett vettigt sätt. Pratade om detta med en i stallet häromdagen och hon visste precis vad jag menade! Så jag är knappast ensam om det, känns bara sjukt sådär rent allmänt. ;)
 
Den här helgen ska jag påbörja packning av BB-väskan. Det känns som om det är dags för det nu, såhär i vecka 36 med noll koll på när bebis bestämmer sig för att komma ut. Kan bli väldigt snart eller om över en månad. Det visar sig liksom men när stunden väl är kommen så vill jag inte stå där och känna panik över att jag inte packat ner det mesta sedan innan. Så, packa väska i helgen helt enkelt - sådant jag redan nu kan packa ner (tex kläder till bebis, underkläder och ett par andra plagg till mig själv, en toarulle med mjuuukt toapapper och lite annat smått och gott..) utan att sakna grejerna i det vardagliga livet som lunkar på tills det är dags.
 
Idag har medicineringen av min häst påbörjats (luftvägsproblem). Hon ska puffa medicin vid två tillfällen varje dag med hjälp av en inhalationsmask (en sådan här som man sätter fast inhalationssprayen på), den ska hållas tätt över ena näsborren. Inte så populärt när jag gav henne första omgången tidigare under dagen, nytt och läskigt och dum matte var jag. Vi blev visserligen vänner igen efteråt och nu på kvällen när jag var till stallet igen för att ge andra omgången så fick hon stå kvar i boxen istället för att stå ute i stallgången under puffandet och då var hon helt lugn och snäll. Försökte inte alls smita undan utan tog det med ro, även om hon vände bort huvudet efter varje puffning bara för att visa tydligt att hon inte gillade det hela. Efteråt var vi lika bra vänner som innan och hon fick ett par smarriga godisar och så gosade vi en stund. :)
 
Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig. T r ö t t.

Kommentera

Bara jag kan se din e-mail, lovar att inte spamma.