Då kör vi.
0kommentarer
2012-02-09:
Dagen jag bestämde mig för att ännu en gång kissa i en burk och stoppa ner en graviditetstestssticka (jäklar så långt ord det blev!) där för att sedan invänta resultat. Samma procedur gjorde jag dagen innan också, tyckte mig se ett svagt svagt streck då som tyder på just graviditet, men så är inte min syn att lita på så jag släppte det och tänkte att jag provar igen en annan dag. Planen var att prova på lördag då mensen lyst med sin frånvaro i hela två veckor. Hur som helst, snabbt såg jag dock att det blev ett streck på stickan. Ett sådant där streck som visar på att det flyttat in en inneboende i min kropp. Oj! Då var det så alltså, som jag inte riktigt vågat tänka på "på riktigt" förrän jag skulle få det bevisat med ett test. Tidigare test har varit negativa, inga tecken på bebis då inte.
Skickade mms med bild och text till Ärtans pappa (som alltså inte var hemma) och han flippade ur totalt. På ett bra sätt alltså. Upprepade om och om igen "jag visste det! Jag sa ju det!" och öste kärleksförklaringar över mig. Blev alltså mycket glad. Bra så. Själv var jag förstås också glad. ÄR glad. Lite svårt att ta in bara.
Jag menar.. Jag gravid? JAG?!
Hjälp.
Idag har det sjunkit in lite mer, men ändå inte. Imorgon går jag in i vecka sju. Sju alltså, det innebär att jag har sisådär 33 veckor kvar att förbereda mig på inför ankomsten om allt går vägen och Ärtan bestämmer sig för att stanna därinne. Håhåjaja.
Blir nog bra det här.
Var väl inte riktigt tänkt att det skulle ta sig såhär snabbt dock. Hann ha en mens efter att ha slutat med mina p-piller och sen.. uteblev den ja och här sitter jag nu och är allmänt gravid. Jag förstod väl innerst inne att molvärken som kommit och gått dagligen i över två veckor nog tydde på att mensen inte tänkte dyka upp, men samtidigt trodde jag inte att det skulle gå såhär fort att bli gravid. Jag menar.. eh.. oj? Nämen det blir bra det här. Två vuxna, två katter och en bebis på 37kvm. Det kommer att gå bra. Vet redan nu hur det ska ändras i möbleringen för att spjälsäng och skötbyrå ska få plats här. Om jag och min sambo kunnat bo här i snart två år utan att ha grälat en endaste liten gång så ska det nog gå bra att bli med bebis här tills vi bor större.
Som sagt - det blir nog bra det här.
Dagen jag bestämde mig för att ännu en gång kissa i en burk och stoppa ner en graviditetstestssticka (jäklar så långt ord det blev!) där för att sedan invänta resultat. Samma procedur gjorde jag dagen innan också, tyckte mig se ett svagt svagt streck då som tyder på just graviditet, men så är inte min syn att lita på så jag släppte det och tänkte att jag provar igen en annan dag. Planen var att prova på lördag då mensen lyst med sin frånvaro i hela två veckor. Hur som helst, snabbt såg jag dock att det blev ett streck på stickan. Ett sådant där streck som visar på att det flyttat in en inneboende i min kropp. Oj! Då var det så alltså, som jag inte riktigt vågat tänka på "på riktigt" förrän jag skulle få det bevisat med ett test. Tidigare test har varit negativa, inga tecken på bebis då inte.
Skickade mms med bild och text till Ärtans pappa (som alltså inte var hemma) och han flippade ur totalt. På ett bra sätt alltså. Upprepade om och om igen "jag visste det! Jag sa ju det!" och öste kärleksförklaringar över mig. Blev alltså mycket glad. Bra så. Själv var jag förstås också glad. ÄR glad. Lite svårt att ta in bara.
Jag menar.. Jag gravid? JAG?!
Hjälp.
Idag har det sjunkit in lite mer, men ändå inte. Imorgon går jag in i vecka sju. Sju alltså, det innebär att jag har sisådär 33 veckor kvar att förbereda mig på inför ankomsten om allt går vägen och Ärtan bestämmer sig för att stanna därinne. Håhåjaja.
Blir nog bra det här.
Var väl inte riktigt tänkt att det skulle ta sig såhär snabbt dock. Hann ha en mens efter att ha slutat med mina p-piller och sen.. uteblev den ja och här sitter jag nu och är allmänt gravid. Jag förstod väl innerst inne att molvärken som kommit och gått dagligen i över två veckor nog tydde på att mensen inte tänkte dyka upp, men samtidigt trodde jag inte att det skulle gå såhär fort att bli gravid. Jag menar.. eh.. oj? Nämen det blir bra det här. Två vuxna, två katter och en bebis på 37kvm. Det kommer att gå bra. Vet redan nu hur det ska ändras i möbleringen för att spjälsäng och skötbyrå ska få plats här. Om jag och min sambo kunnat bo här i snart två år utan att ha grälat en endaste liten gång så ska det nog gå bra att bli med bebis här tills vi bor större.
Som sagt - det blir nog bra det här.
Kommentera